Göteborgsposten – 27 januari 1870, sida 1

Hennes tjenare voro förbjudna att omnämna detta rum 1 sina samtal med grannarne, och medlemmarne af den österrikiska enkans hushåll voro för väl instruerade för att visa olydnad mot en sådan befallning. I Englands lagar är rouge et noir ett förbjudet spel. Alla dessa försigtighetsmått voro derföre nödvändiga för att betrygga madame Durskis gäster. Pauline sjelf spelade aldrig. Ibland satt hon med miss Brewer i det yttre rummet, tyst och tankfull, under det hennes gäster roade sig i de två andra rummen ; ibland satte hon sig vid pianot och spelade vemodiga tyska sonnetter eller Lieder ohne Worte, ibland vandrade hon fram och tillbaka mellan spelborden — än blickande i den ene, än i den andre spelarens kort. En af hennes mest trägna gäster var Reginald Eversleigh. Han var vanligtvis den förste som kom och den siste som aflägsnade sig. Det måsto äfven anmärkas, att nästan alla de män som samlades i Hilton Houses salonger voro sir Reginalds bekantskaper och vänner. Det var han som introducerade dem hos den vackra enkan. Det var han som frestade dem att komma natt efter natt, då klokheten uppmanade dem att hålla sig borta x 2 Bekantskapen mellan Reginald Eversleigh och Pauline Durski var ej ny. Omedelbart efter sir Oswald Eversleighs död, vände Reginald ryggen åt London, ifrig att i någon gladare stad.