Göteborgsposten – 25 januari 1870, sida 1

MM 1121791v1D. Mt 6 DULA-T 1IIIIT— 4— seRs————————————— — — hat enat I de tre föregående riksdagarne; derigenom hade mången förlorat den honom kärblifna platsen — och så föreslog talaren att den gamla platsindelningen skulle återställas, anhållande talaren att detta hans förslag måtte hvila på bordet. Det har just icke otta hittills inträffat att hr Key och grefve Posse obetingadt understödt hr Bergström; men nu skedde likvisst så, under det att hr Key sade sig ej lägga någon vigt derpå antingen man sutte på högra eller venstra sidan (om talmannen) och sjelt var han alls icke missnöjd med sin nya plats — en fin kompliment förmodar jag till. talarens nya granvar hrr Medin och Jöns Pehrsson; men omplaceringen vore stridande mot arbetsordningen. Derefter uppläste talaren 3:dje mom. i första paragrafen, hvaraf emellertid framgick att hutvudstadens flesta representanter vid de tre första riksdagarne redan suttit på oriktig sida, hvarom dock hr Key nu ingen anmärkning gjorde. Samtlige nämnde representanter hade nemligen bort sitta till höger om talmannen, men icke såsom fallet varit, 8 på venstra och 5 på högra sidan. Nu sitta de alla på venstra sidan, och väst intill dem representanterna från Stockholms län o. s. v. Med omplaceringen har äsyftats att representanterna från hvarje län skulle sitta bredvid eller i närheten af hvarandra, hvilket icke förut varit fallet, men förr framställts som en önskan. Omplaeeringen har naturligtvis skett i bästa välmening, någon maktsullkomlighet har ingen velat utöfva, och att besvära kammaren med en öfverläggning om huru platserna skulle utdelas, har synts olämpligt. Egendomligt är att af de tre ledamöter som nu klandrade den nya indelningen innehafva de två, hr Bergström och grefve Posse, nu lika goda platser som tillförne och hr Key var ju nöjd bäde med sin plats och sina grannar. Om den plats i representationen som man i tre år innehaft kan blifva så kär, så bör man icke finna det underligt om de många riksdagsmän, som förr varit sjelsskrifna i re presentationen, hälla de platser kära som de torlorat. Om några ledamöter i Andra kam maren med full befogenhet kunna klaga, så är det utan tvifvel de soni nu erhållit sämre platser än tillförne; men dessa visade sig tåviga och fördragsamma; och så är det nästan alttid här i verlden, de verkligt lidande klaga minst. Den som vinner tid han vinner allt tänkte förmodligen d:r Leijer och så väckte ban i Thorsdags den första motionen, om anslag till Wisby hamn. Ur L. inledde sin motion med ett fritt föredrag, hvari han — erkännande riktigheten föröfrigt af hr Hiertas, såsom älderspresident, framställda uppmaning att kammarens ledamöter skola ihägkomma deras första pligt, att det icke är för bevakande företrädesvis af vissa orters intressen som de äro här församlade — sökte visa att hamnens vid Wisby förbättrande påkallades al stora politiska skäl. När nu isen var bruten af den förre, så begärde brukspatron R. Ehrenborg ordet. Med ett klart och värdigt föredrag inledde han en motion om förändrivgar i den kommunala rösträtten ; men motionen hade icke ringaste likhet med de många törut i samma ämne väckta lösliga och omotiverade förslagen, utan vittnade om grundliga studier och en mogen pröfning al frågan. Åt hr Leijers motion egnade ledamöterna föga uppmärksamhet, sedan de ivhemtat hvaråt den syftade; men åt hr l-hrenborgs så mycket mera. IIlan bevisade sig vara en ganska ötvad talare, med vacker organ, och jag har anledning förmoda att han ofta kommer utt deltaga i förhandlingarne. I går förmiddag förrättades de alltid med —k— — —— ö