Göteborgsposten – 25 januari 1870, sida 1

kunde läsa vidaro. Hon återvande till sin plats, rysligt blek och erfarande de mest pinsamma känslor. Minnet af hennes förflutna liss alla fasor väcktes åter till lif hos henne vid genomlusningen af dessa anteckningar. — Jag har ännu ej u ygifvit hoppet att utforska denna hemlighet, sade Andrew Larkspur. Femhundra pund i belöning äro värda att arbeta för. Jag har en aning om att jag förr eller senare skall sa fatt i Valentine Jernams mördare. — Hvem erbjuder belöningen? frågade Honoria. — Regeringen erbjuder hundra pund; George Jernam fyrahundra. — Hvem är George Jernam? — Kaptenens yngre bror — cen kolferdikapten han äfven — egare till åtskilliga fartyg och som jig tror en rik man. Han kom hit, åtföljd af en person med besynnerligt utseende vid namn Joyce Harker — ett slags skrifvare, tror jag — som var den mördade mannen mycket tillgifven. — Ja — ja, jag vet, mumlade IIonoria. Hon hade blifvit till den grad upprörd då Valentine Jernams namn nämndes, att hennes sinnesnärvaro helt och hållet öfvergifvit henne. — Ni kände denne puckelryggigo skrifvare! utropade mr Larkspur. — Jag har hört honom omtalas, stammade hon. Det uppstod en paus under hvilken lady Eversleigh till en viss grad återhemtade sig från den pinsumma sin