Göteborgsposten – 25 januari 1870, sida 1

Elilksdage-laleidoskop 1870. III. D. 23 Januari. Om jag understundom tager mig friheten fästa eder uppmärksamhet älven på sådana företeelser inom representationen, hvilka vid ett hastigt påseende företalla er mindre vigtiga, så sker det emedan dylika småtilldragelser icke sällan äro ganska karakteristiska och belysa situationen vida bättre än de på yttre effekt beräknade scenerna. Tillsättningen af kamrarnes kanslipersonal ir af ganska stor vigt Väljes icke denna personal med omsorg, så kan deraf stora olägenheter uppstå. Isynnerhet-för protokollsföringen fordras både skicklighet och öfnivg. Bristande insigter hos protokollisterna i de frågor som forhandlas, ådraga de ledamöter som önska att deras antöranden fullständigt uppfattas, mycket besvär vid justeringen. Åtskilliga ledamöter yttra sig oita rå otydligt, att deras anföranden i tryck skulle bli osattliga, om ej dessa af en erfaren protokollist sörbättrades. Men att ibland talrika sökande kunna utse de skickligaste notarierna är icke något angenämt uppdrag, särdeles i Andra kammaren. Der lemnades detta uppdrag nu, efter anställd votering, åt hrr Hierta, Nils Larsson, Mannerskantz, Kinmansson, Audlersparre, Por Nilsson i Espö, Lithner och Rundgren. Af dessa åtta tillhör endast en, neml. Per Nilsson, landtmannapartiet, och man fiuner således att vid detta val ansågs intelligensen företrädesvis böra tagas i anspråk, och sess behöflighet erkändes nu faktiskt. Sistörlidne Thorsdag väcktes en fråga i Andra kammaren, visst icke af politisk bety denhet, men så till vida karakteristisk, eme dan den bekräftar en gammal iakttagelse, att hvar och en i någon mån är konservativ, såvida det bestående öfverensstämmer med ens fördelar, beqvämlighet eller vanor. Det gällde nu ledamöternas placering. Motivet var icke nu, som vid 1734 års riksdag, den ledamö terna sig emellan tillkommande rangen; då ville Stockholms grossierer alldeles icke sitta i blandning med det lägre borgerskapers i hufvudstaden ombud, utan framför dessa; borgarståndet kunde ej törlika de wistande, öfverståthållaren icke heller, och Kongl. Maj:t vville ej med en så sensibel qvestion någon befattning taga. — Jag antydde i mitt förra bref att ätven vi referenter öfverraskades af den nya platsindelningen nere i kammaren, men att äfven vi mest reflekterade till vår i beqvämlighet, eftersom vi genast ville sinna kammarens nya celebriteter på deras töreträdares platser. Att omplacerimgen var töranledd af något giltigt skäl, betviflade ätminstone icke jag. I Thersdags, som sagdt är, uppträlde as sessor Bergström med en ganska skarp protest mot den om maktfullkomlighet vitinande åtgärden, att kammarens ledamöter, utan deras hörande, nu blifvit annorlunda placerade än vid — IRLNEN NASN MAA ARA EAA SER a