Göteborgsposten – 18 januari 1870, sida 2

debutant bland hr Selinders elever, m:II Malmsten, med mycket bifall utfört -Preciogasroll. — På tal om julnöjen i hufvudstaden lemnar Dagbl:s krönikeskrifvare nedanstående skildring af en enkel, men dock synnerligt anslående tillställning, som egde rum tjugondedag jul. Krönikesekrifvaren yttrar: Det var fest i Jakobs och Johannis frioch fattigskola. Denna skola, belägen vid Johannisplan, har, såsom man kanske torde känna, en enskild person att tacka för sin tillvaro. År 1812 skänkte nemligen grosshandl. Grewesmihl härstädes 30,000 rdr till denna skolas grundläggande, och sedermera har ett stort antal personer följt nämnde mans ädla exempel och skänkt ganska betydliga belopp till samma ändamål. Det har härigenom blifvit möjligt att upprätthålla skolan på ett ganska tillfredsställande sätt och ej blott kunna gifva undervisning åt ett stort antal fattiga barn af begge könen, för närvarande omkring 100, utan äfven gifva dem en ändamålsenlig beklädnad samt också bespisa de mest behöfvande bland dem. — Men de stackars små behöfva väl någon gång också roa sig litet4, tänkte den ädle Grewesmuhl, sedan skolan fortgått några år, och så skänkte han ytterligare 3000 rdr med föreskrift att räntan af denna Summa skulle användas till en fest för barnen hvarje år på tjugondedag jul. Detta är upphofvet till ifrågavarande fest, hvaruti barnen och deras föräldrar och anhöriga deltaga samt till hvilken direktionen äfven inbjuda åtskilliga barnavänner. — Festen började i år, som vanligt är, kl. 4 e. m. Redan på långt håll hörde man musiken ljuda, och vid inträdet i den stora skolsalen träffades blicken af den lifligaste tafla. En munter ringpolska var i full fart, och i den deltogo både unga och gamla, fattiga och rika, män och qvinnor af de närrarande. Alla sägo glada och nöjda ut för tillfället. Det fattiga hemmets sorger voro glömda; de lyckligare lottade kände sig för stunden kanske ännu lyckligare; det var en förbrödring af ädlaste slag. Barnen voro naturligtvis de aldra lyckligaste. Dircktionsledamöter, lärare och lärarinnor föregingo äfven denna dag med goda exempel, och öfverallt syntes hofpredikanten Öhmann, skolans föreståndare, ordnande och uppmuntrande. — Emellan danserna var konversationen i full fart, och om promenaden i den för öfrigt så rymliga lokalens alla rum icke gick alldeles obehindradt, ty det uppstod allt trängsel här och der, så blef glädjen derigenom visst icke störd. Ungdomens friska skratt, sånger och hurrarop omvoxlade med åtskilliga musikstycken. Och så började dansen åter igen. — Ibland andra förlustelser bjödos barnen äfven på en Kasperl-teater, som mycket roade dera. Sedan nöjena på detta sätt omvexlat i flera timmar, nalkades den stund, då barnens aftonmåltid skulle sätta kronan på dagens nöjen. Det var ett högtidligt ögonblick. I nedra våningen af huset, der lokal finnes äfven för en del af församlingens folkskola, var uti en stor sal dukadt för de små. Hvar och en hade sin bestämda plats vid hvar och en sitt lilla, prydligt dukade bord (de vanliga skolborden). Salen var, liksom hela lokalen, festligt upplyst. Under det musikanterna spelade en liflig marsch, intågade barnen i den tillfälliga matsalen och intogo i den största ordning sina platser. Glädjen iyste ur allas ögon. Efter en kort bordsbön af hofpredikanten Öhmann greps verket an at de friska, unga krafterna. Det var en liflig knifoch gaffelmusik. Den i rika qvantiteter framsatta undfägnaden bestod för hvar och en af oxstek, sötgröt, en stor bulle, bakelser, en ahelsin, ett glas vin och en strut russin och mandel, den sistnämnda en särskild gåfva af en barnavän. Under måltiden uppfördes musik. Men de små glömde ej att det skulle komma en dag äfven derefter eller att det kanske fanns hungriga munnar också i hemmet, och i de stora bullarne, der ett duktigt snitt gjorts, gömdes en god del af steken, som jemte ett och annat af den öfriga valfagnaden inknöts för att medfölja hem. — Efter slutad måltid uppsteg hofpredikanten Öhmann och föreslog i hjertliga och vältaliga ordalag skålar för den ädle Grewesmuhla minne, för skolans direktion, för gästerna vid festen samt för skolans lärare och lärarinnor, hvilka alla skålar druckos under fanfarer. Hofpredikanten Öhmann höll derpå ett gripande tal till barnen, hvarefter samtliga med musiken i spetsen begäfvo sig åter till öfra våningen, der festen afslutades med afsjungandet af folksången, och de små. lyckliga och belåtna med denna glädjedag, begåfvo sig till sina hem. —— — ;Zey