Göteborgsposten – 18 januari 1870, sida 1

vida större än ni kan föreställa er, Jane Payland, ehuru jag hört er säga att äfven ni genomgått många bekymmer. Minnet deraf återkommer nu lifligare än någonsin för mitt sinne. Deraf kommer det att jag skyr sällskapslif, som ej kan bereda mig något verkligt nöje. Hvad det beträffar att jag qvarstannar på Raynham, har jag en särskild anledning dertill. — Ah! ni har en särskild anledning dertill, mylady? frågade Jane ifrigt. — Ja. — Törs jag fråga — — Ja, Jane, och jag tänker att jag kan våga lita fullkomligt på er, ty jag tror er vara min vän. Jag ämnar qvarstanna på Raynham, emedan försynen i denna sorgens och pröfningens tid ej helt och hållet öfverlomnat mig åt förtviflan. Jag stannar här, emedan jag hoppas att nästa vår en arfvinge skall födas till Raynham Castle. — Oh, hvilken lycka! Och ni önskar att skall födas på slottet, mylady? — Ja! Jag har varit offret för en nedrig komplott, men jag vill ej falla med förbundna ögon i en annan snara, och det finnes ingen nedrighet som mina fiender ej äro låga nog att försöka. Det skall ej hvila någon hemlighet öfver mitt lif. Från den stund då min man dog till stunden för hans barns födelse skola vännerna till denne aflidne man veta hvarje handling af mitt lif. De skola se mig dagligen. Familjens gamla tjenare skola Passa upp mig. Jag skall bo i detta gamla slott, omgifren af alla som kände och älskade sir Oswald. Inga nedriga komarfvingen