Göteborgsposten – 18 januari 1870, sida 1

s — —— mera utgrenade postförbindelser, hvilka i främmande länder förefinnas, är det likväl styrelsens åsigt att derest i Sverige brefvexlingen befrias från band, hvilken den i allmänhet annorstädes icke är underkastad, densamma skall efter hand utveckla sig äfven mer än hvad hittills varit fallet, och brefantalet småningom komma att närma sig till hvad det utgör i andra länder, med hvilka en sammanlikning i sådant afseende kan ifrågakomma. Ett medel till att förekomma en alltför utsträckt användning af frankeringsfriheten — ty poststyrelsen anser dock alltid för en fördel att så stor del som möjligt af de postbefordrade brefven frankeras vid afsändandet — har styrelsen sökt finna deri att lösen för obetaldt bref sättes betydligt högre än afgiften för frankeradt bref. Under det att sistnämndas belopp fortfarande utgör 12 öre för bref af enkel vigt, blir deremot befordringsafgiften när den af emottagare erlägges 25 öre, således en skillnad af mer än 100 procent. Denna stegring är dock icke likformig för de trenne slag, till hvilka styrelsen vill reducera den mängd olika vigtbestämmelser som hittills förefunits, ty under det franko för enkelt bref är satt till 12 och porto till 25 öre, såsom nämndt blifvit, utgör för dubbelt bref frankot 24 och portot 35 öre, samt för tredubbelt resp. 36 och 45. Så snart en försändelse öfverstiger vigten af ett s. k. tredubbelt bref (50 ort) behandlas och taxeras det som paket. ————————