Göteborgsposten – 18 januari 1870, sida 1

Lady Eversleigh vände sig ifrån sin följeslagare med en åtbörd af vämjelse. Men det fanns ej fruktan i hennes hjerta. Hon gick sakta tillbaka genom den port som ledde till ängen, följd af Milsom, som vid hvarje steg öfverhopade henne med skällsord. Då hon kom in på ängen, drog eig spionens gestalt hastigt tillbaka i skuggan af häcken, der den qvarblef ända tills Honoria försvunnit genom den lilla porten på motsatta sidan af ängen och Milsoms tunga steg dött bort på afstånd. Då trädde gestalten fram i månskenet, som var tillräckligt klart för att göra Paylands bleka, magra ansigte igenkännligt. x Då Jane Payland kammade up sin matmors hår denna afton, vågade hon göra henne några försigtiga frågor rörande hennes planer för framtiden, hvilka frågor lady Eversleigh med mindre förbehållsamhet in vanligt besvarade. Kammarjungfrun erfor således, att hennes matmor ej tänkte på att genom ombyte af vistelseort söka lindring i sin sorg, utan hade för afsigt att bo på Raynham åtminstone under ett är. Jane Payland förundrade sig öfver ett sådant beslut. Hon hade föreställt sig att lady Eversleigh skulle längta efter att få lemna en ort der hon var föremål för så mycket tadel och förakt. — Om jag vore i bennes kläder, skulle jag resa öfver till Frankrike och bli en förnäm dame i Paris, som är tjugo gånger gladare och angenämare än något ställe i det