Göteborgsposten – 13 januari 1870, sida 2

del för att intrigera sig till svenska drottningkronan. Hon försmådde dervid ingalunda att för sina planer intressera den i konungens tjenst anstälide kapten Gars, om hvars identitet med den konungslige make, hon eftersträfvade, hon icke hade någon aning, då Gustaf Adolf äfven i Heidelberg strängt bibehöll sitt inkognito. För att åstadkomma mera enhet i hand: lingen låter emellertid förf. hela intrigen utspelas i Berim. Hufvudrollerna äro sålunda fördelade: Gustaf II Adolf, hr Ahlström; Carl Carlsson, hr Wagner; Johan Casimir, hr Åhman; kurturst Georg Wilhelm, hr Strindin; Gussdorf, hr Boström; Maria Eleonora, fru Boström: prinsessan Katarina, m:ll Åberg och kurfurstinnan Anna, m:ll Hammarstrand. Ett orginalt stycke af en svensk författare hör, det är nogsamt bekant, till sällsyntheterna på vår scen. Ännu angenämare blir utan tvifvel en sådan företeelse, då vår publik dervid, om vi ej misstaga oss, tör första gången få göra bekantskap med en dramatisk törfattare, som redan inom sitt fädernesland förvärfvat sig ett aktadt namn. Ledig tjenst. En andre bataljonsläkarebefattning vid Göta artilleri-reg:te kungöres nu till ansökning ledig. Postångbåtsfarten på Ilull. Geueralpotstyrelsen kungör att den direkta postfördindelsen mellan Sverige och England denna vinter t. v. upphör med den resa som d. 14 d:s med ångfartyg företages från Göteborg till IIull. — Härmed afses förmodligen det i går hitkomna ängt. Ottos återresa till Hull, hvilken dock antagligen först kommer att ske i slutet af innev. vecka. Nordiska konstnärer i Rom. Norska Morgenbladets begåfvade korrespondent från den heliga staden meddelar följande intressanta detaljer trån våra nordiska komstnärers atelierer i Roma immortale, desto intressantare som slutet deraf beror en ung förhoppningsfull bildhuggare, bördig från detta samhälle: -Btt ord om våra norska konstnärer. Jag har flera gånger sett den engel Fladager skulpterar för Vor Frelsers Kirke; den synes mig oändligt vacker och flera konstnärer ha törsäkrat mig att arbetet är fullt värdigt hvarje tempel. Jag är smått afundsjuk på egarne till Fladagers porträttbyster; vore jag rik skulle jag låta honom afbilda alla dem jag älskar; marmorn ger anletsdragen en ännu ädlare prägel än färgerna. Han har i sin atelier en byst af den aflidne hedersmannen statsrådet Vogt, det synes mig vara ett må sterverk. Äfven vår andre bofaste romare Budal har fullbordat en porträttbyst at en framstående landsman, också förtjent af uppmärksamhet. Borch har så nyss kommit hit, att hans atelier ännu är temligen tom; jag har endast sett två små figurer, Morgon och Afton. Morgonen är en vacker figur som tusen andra, men Aftonen är fullkomligt originell: det är en qvinlig gestalt, hvilken likasom kryper ihop i sig sjelf och tyckes trysa eller vara rädd för mörkret; jag har sett liguren föga mer än en minut, men den står så lefvande framför mig, att jag genast skulle kunna teckna af den i dess hutvuddrag. En stor glädje har det väckt bland oss skandinaver att drottningen af Wärtemberg. en utmärkt konstvän, gjort en beställning i marmor hos den unge svenske bildhuggaren Johan Börjesson, måhända en blifvande Thorvaldsen, Fogelberg eller Molin. Drottningen infann sig en dag personligea utanför hans atelier och knackade på, men den unge koustnären höll på att arbeta och öppnade icke. Kom så hans portvakt och dundrade på dörren. Drottningen al Wärtemberg hade varit der och skulle komma igen kl. 3. — Det måste vara ett misstag, menade den blyg samme konstnären, drottningar brukade icke besoka honom. Men det var intet misstag, hon återkom, såg hans små genialiska grup per, som stå undanställda på en hylla och så sköta sig sjeltva; sådant der lappri gör vår man, hvilket ögonblick man behagar. Den konstnärligt bildade drottningen lade genast märke till två täcka Undiner som omslingrat hvarandra och önskade att ega dem. Voulesvous me les faire? frågade hon. Den unge mannen, som icke är särdeles hemma i franska språket, förstod henne icke. Drottningen upprepade sin fråga långsammare. Si st, st, si! ropade han med ett ansigte så glädjestrå lande, att drottningen talade om detta ansigte