Göteborgsposten – 13 januari 1870, sida 2

— Ja, jag är sullkomligt återställd. Jag tackar er för er godhet, mumlade Honoria sakta. Lionel Dale gick tillbaka till det åkdon der han och hans bror hade plats. På vägen dit mötte han Reginald Eversleigh. — Jag har hört glunkas att min onkels hustru varit aktris, sade Reginald. Dender manövern nyss tycks verkligen bekräfta det. — Om ni med manövern menar hennes utbrott af förtviflan, är jag öfvertygad att det ingalunda var tillgjordt, svarade Lionel kallt. — Jag är ledsen öfver att ni blir så lätt narrad, min bäste Lionel, yttrade hans kusin med ett hånlöje. Jag trodde ej att ett vackert ansigte skulle ha ett sådant inflytande öfver er. Samtalet afstannade. De båda männen stego upp i sina åkdon och processionen rörde sig framåt. I slottets stora matsal skulle sir Oswalds lagkarl uppläsa testamentet. Slägtingar, vänner, tjenare, alla voro samlade för att afhöra uppläsandet af detta vigtiga dokument. På hedersplatsen satt lady Eversleigh. Hon satt till höger om lagkarlen, lugn och värdig som om aldrig en skugga af misstanka fördunklat hennes rykte. Lagkarlen uppläste testamentet. Det var detsamma som sir Oswald upprättat omedelbart efter sitt giftermål — det testamente om hvilket han talat med sin nevö, Reginald. fl Anta NV