Göteborgsposten – 13 januari 1870, sida 2

darne vetenskapligt behandladt. Så uppfunnos af dem de dubbla och slerdubbla kontrapunkterna, fugor och canons m. m. De voro icke känslomenniskor, och det arbete de utförde var det beräknande förståndets. De törändringar som med 15:de århundradet inträdde genom antikens återupplitvande, riddareväsendets upphörande, boktryckerikonstens uppfinnande m. m., inverkade äfven på musiken. Den son först genombröt den själlösa formalism, hvari tonerna förstenats, var Palestrina, den sublima epokens skapare inom musiken, och den dramatiska musiken öppnade vidsträcktare tält sör tonskapelser. Man var emellertid till en början i förlägenhet för solosången. Att vända sig till solkvisan i detta afseende kom ej i fråga, och derföre bibehöll man körsången på scenen äfven då blott en eller tvenne skulle framträda. Shuligen fann man i recitativen en form för solosången. De voro emellertid ytterst kärfva, och man skulle ej kunna förklara att de blefvo helsade med sådan hänförelse, ifall icke fallet varit, alt operorna uttördes med så stor lyx. Vid slutet af 1600-talet upptogs folkvisan af Alessandro Scarlatti, som genom att sprida kännedom om den italienska sångens skönhet öppnat fältet för den moderna musiken. Han införde i operamusiken arian, toccaten, obligatrecitativer m. m. Af hans lärjungar nämndes af föreläsaren slera, bl. a. Pergolese och Alessandro Stradella, Apollo della Musica kallad, hvars historia samt tragiska ändalykt berättades. Dennes musik bar i våra dagar åter blifvit bekant och befunnits innehålla stora skatter. Isynnerhet hans arior skulle lika gerna kunnat vara skrifna i våra dagar, ott bevis på det verkliga skapande snillet. — Såsom prof på hans musik utfördes af hr P. Wåhlstedt hans berömda kyrkoaria, hvarefter föreläsnigen afslutades. Teater. I afton uppföres för andra gången ÅFru Aubrays idber, som utan tvitvel nu, då större säkerhet från de spelandes sida bör ha vunnits, skall göra ännu större effekt än första gången. Härtill fordras dock bl. a. ett tydligare uttalande än i Tisdags af dialogen, hvilken sannerligen är alltför väl skrifven för att bli endast otydligt frammumlad. Detta gäller företrädesvis Barantins representant hela pjesen igenom och Luciennes i början af sista akten. : Ur Ahlström har som Camille ett nytt tillsälle att ådagalägga ett glädjande framåtgående och han återger denna af författaren med stor förkärlek — om också icke lika stor sanning — tecknade, tilltalande karakter på ett sätt som väcker och förtjenar det lifligaste bifall. Hr Otterströms Valmorenu är en förträtflig typ, återgitven med behörig fransysk abandon. Skada endast att en sortsarande indisposition något förtager det eljest högst förtjenstfulla framsägandet af de qvicka replikerna. Om de öfriga uppträdande torde vi få tillfälle att längre fram yttra oss något utlörligare, särdeles som alla tecken tyckts angifva, att stycket slagit an på vår publik. I morgon uppföres hr Ludvig Josephsons nya, länge väntade original-lustspel Kapten Cars, hvilket behandlar den pikanta perioden ur Gustaf II Adolfs ungdom, då han för andra gången inkognito besökte Berlin för att fria till kurfurstinnan Maria Eleonora, som han redan sett en gång förut vid ett hemligt besök hos hennes moder. Historien förmäler, att han under denna sin resa uppträdde under namn af Kapten Gars Gustabus Adolphus Rex Sueciej. Till följesvenner hade han förutom svågern pfaltzgrefve Johan Kasimir af Zweybricken, som han stämt sig till mötes i Berlin, valt personer, hvilkas namn sedermera icke gått till efterverlden. Här har alltså lemaats fritt spelrum för fört., som bl. a. gifvit honom till sällskap den med honom jemnårige Karl Karlsson, son till riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm, Carl IX:s son på sidolinien, och sålunda brorson till Gustaf Adolt. Offentliggörandet af törlofningen fördröjdes någon tid i följd at kurfurst Georg Wilhelms moisträfvighet, hans hemliga maschinationer med katolikerna och den från Svenska tronen alsatte konung Sigismund, hvars son Uladislaus också triude till Maria Eleonora. För att fördrifva tiden begaf sig Gustaf Adolt till Heidelberg på ett besök hos sin syster och andra anförvändter. Det var der, sam furstinnan Catharina al Plalziska huset,