Göteborgsposten – 13 januari 1870, sida 2

len. De produktiva motionärerna därade sig visst icke med den föreställningen, att deras vördsamma förslag skulle vinna afseende, men sådant hindrade alldeles icke, att de i hemorten ändå kunde väcka uppseende och ställa befarade medtäflare i skuggan. Med kammarens förpligtelser och värdighet är dock oförenligt, att ett sådant oskick vidare tolereras. Riksförsamlingen utgör icke en institution inför hvilken sådana skriföfningar skola framläggas, hvilka icke ens i elementarskolan kunde vinna öfverseende. Grundlagen tillerkänner kamrarne en ganska sträng granskningsrätt öfver motioner, och remiss af desamma kan vägras. Men denna rättighet begagnades icke vid sistlidne riksdag i Andra kammaren af det lumpnaste skäl. Man ådrog sig hellre förebråelsen att remittera de besängdaste motioner, in att stöta sig med motionärer för hvilkas röster man gillrade. Mot Andra kammarens tryckta protokoller kan en ganska befogad anmärkning göras; de äro nemligen ofullständiga, Flera ledamöters yttranden saknas helt och hållet, ej sällan ganska vigtiga frågor. Orsaken dertill är likvisst icke kansliets försumlighet, ty de ifrågavarande yttrandena hafva ganska riktigt blifvit uppsatta och till talarne aflemnade för justering, men hafva sedan icke at dessa återställts och ha således icke kunnat tryckas. Ett sådant oskick är klandervärdt, ty man bör icke förbise att riksdagsprotokollerna äro vigtiga materialier för vår politiska historia, men då böra de också vara fullständiga.