Göteborgsposten – 12 januari 1870, sida 2

Rådhusrätten. En lönande tvätt. I vårt polisreferat för d. 5 d:s omnämndes huruledes från handl. Alfr: E. Ohlsson någon tid före jul blifvit bortstulet, ur ett läst magasin i hr O:s hus vid Kronhusgatan, ett parti portvin uppgående till 69 buteljer. På grundade skäl misstänktes en i samma hus boende hustru vid namn Johanna Andersson såsom den hvilken begått stölden. IIon anhölls derför af detektiva polisen som fick henne att bekänna det hon stulit vinet, men hr Ohlssons uppgift om huru mycket vin han förlorat och hustru ÄÅnderssons uppgift om huru mycket hon lagt sig till ville på långt när icke stämma öfverens. Hr Ohlsson sade sig nemligen ha förlorat 69 buteljer, men hustru Ohlsson var fullkomligt säker på att icke mer än 13 buteljer kommit henne till godo. Dessutom hade hon aldrig begått något inbrott i magasinet utan endast passat på och smugit sig in dit då folket som der varit sysselsatta med tappning af vin på någon stund aflägsnat sig; detta hade skett flera gånger. Som bekant vidhöll hon äfven i poliskammaren denna bekännelse, men vid förhöret i rådhusrätten i går lät det helt annorlunda. Hon ville nemligen då göra troligt att hon aldrig stulit något vin utan hade fått alltsammans af en sjöman för hvilken hon brukade tvätta kläder. Men ehuru hon mycket väl kände den ifrågavar. sjömannen — af hvilken hon ännu hade 3 rdr att fordra för tvätt samt för hvilken hon hade något kläder hemma hos sig till tvättning — visste hon ej hvarken hans namn eller hvar han f. n. uppehåller sig. Den bekännelse hon aflagt i poliskammaren var från början till slut falsk, men dels hade hon blifvit narrad till att afgifva densamma och dels hade hon genom den falska angifvelsen att hon skulle begått stölden blifvit så altererad-, att hon ej vetat hvad hon skulle säga. För vittnens hörande blef målet uppskjutet till d. 18 d:s, och begärde hustru Andersson att äfven få vittnen hörda om att hon narrats till bekännelse i poliskammaren.