Göteborgsposten – 11 januari 1870, sida 2

bringa. Men som det, sedan eld och lågor härjat boningarne, icke går för sig att bo i drifvans marmorhvita hus, bor man nu i barack. En barack skall nu skänka de skatter af trefnad och glädje, som ett hem har att erbjuda. Men hvad är då en barack? Ett boningshus, större eller mindre, af papp och bräder. Hvarje bostad der har fönster, såsom hvarje menniskoboning nu för tiden brukar hafva det; den har ock dörrar; en spisel tänder äfven derinne sin brasa, för att hålla vinterkölden ute och hålla lifsvärmen uppe hos rummets talrika befolkning. Den ödelagda trakten vardtihast öfverströdd af arbetande, såsom af myror, i äflan att draga strå till stack. En ny bostad, ett nytt hem! Här reste sig ett skjul af bräder, der timrades en låg koja; här inflyttades en boning ifrån landsbygden och uppsattes omkring den qvarstående, oförstörda husmuren; der uppfördes en större byggnad, för att provisionelt inrymma äfven lokal antingen för kommers eller industri. Några få afbrända stenhus restaurerades, och till och med underjordiska källare ansågos för nämnda ändamål användbara. TIlera köpmän och industri-idkare läto dock uppföra åt sig bazarer på Stora torget eller i dess närmaste grannskap. Repslagarne återtogo sin afbrunna plats, jernvågen återfick sin, och magasiner, med mycket blandad arkitektonisk stil, reste sig på Stora holmen. Man fick tillstånd att bygga på de afbrända tomterna efter egen smak, eller rättare efter behof, såsom det hvar och en tomtegare lyste, och man byggde, för att hjelpa sig fram i nöden, nödfallsbyggnader, provisionella hus — och man fick en ny stad, en barack-stad. Den vidsträckta afbrända ytan är naturligen dock så glest bebyggd, att den ena boningen står i snön som ett frågetecken efter närmaste grannes. Något till en förfärande grad ödsligt och tomt ligger uti en sådan barackstad. Det bler nödhjelpskomitens angelägnaste omsorg att bereda alla dem, hvilka, i saknad af egna tillgångar att sjelfve förskaffa sig nödig bostad, voro till vinterns inträde husvilla, en något solidare boning. Baracker måste för detta ändamål i mängd uppföras. Antalet af dessa på allmän bekostnad i brådrasket uppresta byggnader, de flesta till en vånings höjd, men några äfven af två våningar, utom vindsrum, belöper sig till 19; och hafva närmare 2000 bland stadens husvilla innevånare deri blifvit inlogerade. Några af dessa baracker innehålla ända till 20 boningsrum och derutöfver. På torg och på sådana platser, der man icke kunnat antaga att permanenta boningshus skulle så snart komma att uppföras, eller der plats för sådana icke skulle få upplåtas, har man förlagt dessa tillfällighetsbostäder, som hafva sitt öde gifvet att efter ett par år blifva nedrifna och bortflyttade. Så har största antalet deraf förlagts på Stora holmen och utefter Ö. Staketgatan, eller stadens f. n. nordligaste gränsgata, sträcker sig en hel rad sådana der fattigmanshoteller. De tidigast färdiga blefvo äfven rödfärgade; och med sina hvitmålade fönsterfoder och dörrar se de till sitt yttre alls icke otrefliga ut, der under den klara, friska vintermorgonen röken lifligt hvirflar upp ur den långa linieräta raden af skorstenar. Men det inre? Särskild uppmärksamhet ådraga sig de nätta barackbyggnader, hvilka Gefle-Dala jernvägsstyrelse låtit till husvilla jernvägsarbetares inlogerande uppbygga på Stora holmen. En hvar familj har der försetts med kammare och kök, med alla de beqvämligheter, hvilka tillhöra en arbetares bostad. Rummen, tapetserade och väl ombonade, uppfylla ock till sina innevånares belåtenhet sitt ändamål. Hvarje kök har sin jernspisel, som sprider en jemn värme derinne. Man tyckes i allmänhet i dessa baracker hafva så hemtrefligt man kan önska sig. Utom dessa barackbostäder hafva äfven dylika byggnader måst uppföras till sjukhus och barnbördshus, till tullhus och för elementarläroverkets behof och för öfriga nödiga inrättningar inom samhället. De stora kostnader, härtill kräfts, äro ganska kännbara för ett samhälle, som genom elden gjort en förlust, hvilken ej kan uppskattas till mindre belopp än 10,000,000 rdr. Barackbyggnaderna för kommunen hafva redan medtagit öfver 150,000 rdr, och denna kostnad, jemte de uppoffringar enskilda fått vidkännas för dylika byggnader, stigande till flera gånger denna summa, har dock förvandlat den ödelagda staden blott till en barackstad.