Göteborgsposten – 3 januari 1870, sida 1

————— des deraf, att genom nödvändigheten af de stora härmassornas uppställande och den genom våra tiders kommunikationer ökade lättheten att kunna snabbt kasta dessa in i grannens land, hvaraf åter soljer att man ständigt måste vara beredd — krigsbördorna ökats så ofantligt, att största delen af folkens krafter och besparingar kastas i duken på denne Moloch. En tvinande industri och en stigande fattigdom äro de redan märkbara spåren al detta beväpnade fredstillstånd, som blott varat några år, men likväl tillräckligt länge, för att under det förflutna året ha stadgat det allmänra medvetandet om nödvändigheten af, att ett slut göres härpå. En vigtig faktor härför är dock stadgandet af förtroendet och medvetenheten af intressenas gemensamhet mellan folken. En hvar vet, huru i det serare afseendet förhålandena i en hittills oanad grad utvecklat sig ander det sista decenniet. Genom de starkt ökade kommunikationerna betinner sig halfva den civiliserade verlden oupphörligt på resor och en storartad amalgamering eger sålunda rum mellan nationerna. För dessa påträngande krafter ha tullar, pass ech karantäner mer och mer fallit, i det att det allmänna ut bytet eller handelsomsättaingen antagit ofantliga dimensioner. En säregen egenskap hos handeln eller varuutbytet mellan de olika nationerna är, att den låter intresset för freden mer och mer stärkas, i det den afnöter de stridiga kantigheterna och utplånar de naturliga begränsningar, som gamla fördomar uppdragit inom såväl det andligas som det materielas område. Sålunda medför den stigande gemensamneten i intressen äfven ett ökadt förtroende mellan folken, för hvilka dermed allt skäl till ohyggliga krigsslitningar bortfaller. Varaktigare och krattigare, än någon diplomati, vore den än aldrig så slug, aldrig så lysande, stadfäster detta förtroende det blifvande fredstillståndet. Genom för:roendet mellan folken och den ökade gemensamheten i deras intressen vidgas ock området för det menskliga arbetet. Detta behöfver för sig, förutom snillet som redan länge varit kosmopolitiskt, äfven vår tids materiela hjelpemedel: penningen. Ju större utbytet och forbirdaserna mellan folken äro, desto större verk och arbeten behöfva de, för att tillgodose detta utbyte. Sålunda har behofvet ekapata af deesa jättelika arbeten, som en tid, mindre skeptisk än vår, skulla kalla för verldens underverk; underhafskablar, verldsdelar sammanknytande kanaler, hafven sörbindande jerovägar. De stora kapitaler, som behofvas för dylika anläggningar, kunna ej hemtas hos blott ett folk, inom blott ett lands gränser. Alla de nationer, som kunna göra besparingar, måste härtill bidraga. Förtroendet okas och dermed äfven hågen hos folken att göra jemväl kapitalerna kosmopolitiska; hvarat åter följer insigten at behofvet att grunda en ny folkrätt, som sätter sålunda ullkomna, så att säga internationala arbeten under folkens gemensamma garanti i skygd för möjligen uppstående kritiska utbrotts törödelser. Med det stigande utbytet och de ökade imernationela förbindelserna skall ätven antalet ar dessa stora arbeten ökas och dermed jemväl området för den nya folkrättens bestämmelser vidgas. Härpå bygga vi det glänsande hoppet om en stor framtid tör den pågående menskliga utvecklingen. För att visa, i hvad mån det förflutna årets händelser bekräftat riktigheten i dessa iakttagelser och betraktelser, behöfva vi ej vara mångordiga. I Frankrike har det personliga styrelsesystemet måst uppgifvas för folkets påträngande vilja att taga större del i ledningen af landets angelägenheter. Det personliga kejsardömet hade stödt sig på en lysande utrizespolitik, hvilken gifvn Frankrike ett väsenttigen bestämmande iufly tande på vår verldsdels öden, Så länge denna politik hade lyckans vind i sina segel, var också kejsardömet tillzckl gt starkt, tör att kunna undertrycka de stämmor, som fordrade inre reformer. Men den förnedrande roll af påfvens bödelsknekt,