Göteborgsposten – 3 januari 1870, sida 1

och fotat ett berlut rörance de uppförande han för framtiden ekulle iekttaga mot sin hustru. Ilan gick till lady Eversleghs rum för att gifva henne 1el af sitt beslut, men till sin förvåning fann han rummen toma. IIans hustrus kammarjurzfru satt vid ett uf fönstren i toilettrummet och broderade. — Hvar är lady Eversleigh? frågade han. — Hon har gåt ut, sir. Jag tror att hon lemnat slottet för någon tid, sir; ty hon klädde sig i resdrägt och toz en liten nattsäck med sig. Det ligger ett bref på kaminen i rummet intil. Skall jag hemta det? — Nej, jog kan taga det sjelf. Vid hvad tid lemnade lady Evers eigh slottet? — För ungefär två timmar sedan, sir. — Två timmar sedan! Vid den tiden då aftondiligensen afgår till Ycrk, tänkte sir Oswald. Gå och hör efter om hon verkligen lemnat slottet vid dena tiden, sade han till flickan. Han gick in i boudoiren och tog brefvet från kaminen. Han stoppade det obrutet i sin bröstficka. — Tids nog att se efter med hvilken ny osanning hon försöker att föra mig bakom ljuset, tänkte han. Han såg sig omkring i det toma rummet — som hon aldrig mer skulle bebo. Hennes böcker och musika ier lågo kringepridda öfverallt, Ljudet af henics fylliga stämma tycktes ännu vibrera genom rummet. Och hon var borta — borta för alltid! Nåväl, hon var en låg och brottslig varelse, och det var bättre så — oändligt mycket lättre att hennes närvaro ej längre skulle vanära dessa gamla rum,