Göteborgsposten – 30 december 1869, sida 1

——— —— 2— —— — — —— säga och göra denna sak ifrån mig på en gång och för alltid. Jag har redan förut för er omtalat innehållet af det testamente jag lät uppsätta efter mitt giftermål. Detta testamente lemnar min hufvudsakliga förmögenhet till min hustru. Detta testamente måste nu upphäfvas och i det jag i stället skall läta uppsätta, skall ert namn intaga sin gamla plats. Gud gifre att jag må handla visligen, Reginald, och att ni skall bevisa er värdig mitt förtroende. — Min biste onkel, er godhet öfverväldigar mig. Jag kan ej finna ord för att uttrycka min tacksamhet. — Inga tacksägelser, Roginald. Kom ihåg att den följd af min olycka. Säg ingenting mera. Bäst är att en Eversleigh blir herre till Raynham då jag dör. Lemna mig nu. Den uuge mannen aflägsnade sig. Hans ansigte förrådde stridiga sinnesrörelser. Ehuru han var i saknad af all hederskänsla låg nedrigheten af den intrig, till hvilken han medverkat, tungt på hans sinne och han greps af fruktan för den man, hvars infernaliska geni bragt sakerha till denna ståndpunkt. XL Samvotets röst tystnade snart, fruktan försvann och Reginald gick ut på terrassen för att betrakta detta landskap, hvilket ännu en gång var honom tillförsäkradt såsom arf. Då han betraktade denna vackra domän, glömde han