Göteborgsposten – 30 december 1869, sida 1

— — ————— — — — niska majoriteten införandet af det sloveniska språket i alla folkskolor och seminarier och såsom embetsspråk i alla landtdistrikter från d. 1 Januari samt upprättandet af en egen rättsskola; men de skola antagligen denna gång erfara lika litet tillmötesgående, som i fjor då liknande förslag antogos. Landtdagens president påstod neml., att slovenerna redan nu kommit i åtnjutande af all den lika rätt, de kunde fordra i atseende på embetsspråket, och sloveniskan var äfvenledes skolspråket inom alla kommunerna, der tyskarne ej bil dade flertalet. Denna sjeltståndighet ville regeringen akta, under det slovenerna ville utölva tvång. Fastän man sålunda neppeligen skall vinna något genom den slovenska agita tionen i Krain, är den likväl af den goda verkan, att tyskarne i Steiermark vilja upprätta parallel-klasser för slovenerna, under det de ifrigt motsätta sig landets delning efter nationallteter och häfda vigten för slovenerna al att lära tyska. Inom en annan sydslavisk stam, som tillhör Österrike, neml. Dalmatien, har agitation börjat både i Zara och Ragusa för anslutning till Kroatien; och det är blott en ringa tröst, då wienertidningarne hänvisa på den ovilja, som yppar sig i Militärgränsen mot den tilltänkta införlifningen styckvis i Kroatien. Ty den förskritver sig uärmast från otficerarnes missnöje ötver att förlora sitt inflytande, och finner sin näring deri, att regeringen i Pesth ej vill tillåta försäljning och ned: huggning af skogarne, hvarigenom innevånarne hoppas kunna få medel till att bygga en jernväg genom landet, grätva en kanal mellan Do nau och Sava för uttorkning af kärren vid denna sistnämnda flod och uppföra skolhus. Men här kommer man nog till en försoning, ty det är på kroaternas begäran, som den ungerska regeringen gjort invänningar. Slutligen ha vi czecherna i Böhmen och Mähren. De ha, som bekant, alls icke infunnit sig vid landtdagarne, utan låtit tyskarne antaga, hvad de behagade. De vigtigaste besluten voro: en lag om delbarhet af allmogens jord, hvilket adeln i Böhmen förut motsatt sig, under det att den nu på furst Carlos Auerspergs inrådan gaf efter, dernäst uttalandet af den önskan, att riksrådets undernus måtte få det dubbla antalet medlemmar och väljas omedelbart, icke af folket som ett helt, utan af de enskilda grupperna, hvarigenom den nuvarande orättvisan mot den czechiska majoriteten i de båda länderna således blir bestående. Nu utgöres landtdagen i Böhmen at 241 personer, af dessa väljas 70 af godsegare i en krets med Prag till valort, d. v. s. under myndigheternas hela påtryckning; 13 af handelskamrarne, likaledes nästan alla tyskar, och den öfriga kretsindelningen är så praktiskt uppgjord, att det endast finnas 41,000 valmän de landkretsar, der tyskarne ha öfvervigt, men 53,000 i czechiska och likaledes endast 10,000 i de tyska, men 12,000 i de czechiska stadskretsarne. Medelst -detta rättvisa afseende vid kulturfolket har man lyckats få en stor tysk majoritet in i landtdagen, fastän det i landet linnes 3,200,000 czecher och endast 1,800,000 tyskar. Säaframt ej någon ändring sker i gruppoch kretsindelningen, skall det vara utan någon väsendtlig betydelse, om valen äro medelbara elier ej. Det är derföre blott ett sken af tom frisinthet, åtminstone i natio valt hänseende, att den tyska landtdagen gifvit sig till att antaga omedelbara val till riksrådet. Det verkligt radikala förslaget om att afskasla gruppvalet, eftersom de stora gods: egarne äro representerade i Herrehuset, an. wgs endast i Öfra Österrike och Kärnthen, men förkastades tillochmed af de annars afpjordt liberala landtdagarne i Nedra Österrike; Salzburg och Steiermark, och till stöd derför uttalades det rent ut både at inrikesministern Giskra och flera ledande landtdagsmedlem mar, att man vill behålla gruppvalet, för at! icke motståndarne skulle bli för talrika, då de stora godsegarnes valklass bortföll. Dertör blef ock förslaget om omedelbara val förkastadt på alla de landtdagar, der sla verna hade majoritet, neml. i Galizien, Buko