Göteborgsposten – 29 december 1869, sida 1

—————————— —— — — Med anledning af detta förhållande, som ex utgör ett glädjande bevis på huru rik den inpa komstkälla är, hvilken staten eger i sina skofa gar, innehåller Attonbladet en sakrik och inta tressant uppsats om skogafrågans utveckling och närvarande ståndpunkt. Efter denna uppsats meddela vi följande uppgifter angående vidden och fördelningen at den kronan till höriga skogsegendomen. Kronans största skogsegendom är belägen i de sex nordligaste provinserna, Den har visserligen äfven der unaer tidernas lopp min: skats i atsigt att befrämja uppodlingen, hvilken väl framskridit, men, tyvärr, vida mindre än skogsförödelsen. Det torde också snart blifva äskådliggjordt genom den nu i verk: samhet varande skogskomuens lokalundersökningar, att på det sätt skogsafverkningen be dritvits i Norrland, ötverstiger den nu ganska betydligt skogens normala tillväxt. Hvad kronans skogsareal beträffar, så kan den ännu betydligt ökas i den mån afvittringarne fortgå, och skogsstyrelsen berättigas att för statenräkning utvälja och till rationel vård öfvertvaga lämpliga trakter till kronoparker. Vid 1865 års slut utgjorde, enligt ofsiciela uppgitter, arealen å samtliga kronoparker, kronoskogar och öfverloppsmarker (de senare nämligen såvidt deras areal är händ) i rundt tal I,3 18,750 tunnland. Af denna summa faller endast 62,500 tunnland, eller 4,47 94, på mellersta och södra delarne af riket och 1,256,250 tunnland, eller 95,26 94 på de eex nordligaste lanen. At de söder om Dalelsven belägna kronoparker och kronoskogar (62,500 tunnland) voro (år 1865) 48,400 tunnland indelade till ordnad husbhällaing, utgörande 37 särskilda parker och skogar, beligna i nio län. Vidare beräknas af skogsstyrelsen approximativt skogsarealen å kungsgårdar, kungsladugärdar, kronosäterier m. m. till 28,400 tunnland. Sävidt uppgifter kunnat erhållas öfver arealen at kronans omedelbart tillhöriga och under dess disposition stående skogar utgjorde dess totalareal (år 1865) minst 1,331,000 tunnland, men af dessa voro endast 52,800 tunn: land, eller 3,97 2, indelade efter ordnade hushålleplaner. I afseende på de kronan tillhöriga skogarne i Norrland har, sedan medlet af sextiotalet, genom skogsstyrelsens åtgärder, en betydlig tillökning vunnits både i kronoparkernas antal och areal. Denna tillokning är så betydlig, att vi anse oss särskildt dertör böra redogöra, enligt de uppgifter som erhållits i ekogsstyrelsen. Till kronoparker i Norrbottenlän äro, inom 5 socknar, afsatta 25 4,93 l tunne I land. Vesterbottens län inom 3 socknar d:o 11 119,946 tunnland (hvarjemte frågan om en n kronopark ännu icke är slutligt afgjord). 1 n vesternorrlands län inom 5 socknar 130,212 7, tunnland. I Jemtlands län i en socken 11,978 tunnland. I Gefleborgs län i 5 socknar 54,375 n tunnland — eller tillhopa 671,440 tunnland. II afseende på Kopparbergs län så äro inom Elfdals, Särna och Orsa socknar äfven ts flera ganska betydliga kronoparker redan alm satta, men arealen å desamma dels icke ännu rt beräknad, edels ej uppgitven. Vidare bör anmärkas, att fråga om afsättande af ett ytterligare antal parker inom åtskilliga af de norra länen är beroende dels på atvittringens afslutande, dels ock af de beslut, som K. M:t kan komma att fatta i anledning at redan verkställda undersökningar och på grund deraf upprättade förslag. Det torde icke behöfva erinras, att bildandet af kronoparker med en ordnad skog nushällnmg i de norrländska länen var ett töretag, som i början rönte starkt motstånd, och l ännu i denna stund höja sig röster mot ätI gärden, under åberopande af, att för statens dt I omedelbara räkning bör ingen skogsvård bodrifvas. I öfverensstämmelse dermed är det ock som representationen länge visat sig obenägen för okade anslag till skogsstatens aflöning, ehuru det synes uppenbart, att om ej I ett så dyrbart kapital, som skogen verkliI gen är, skall prisgitvas åt sköfling, så måste rk det väl ötvervakas. Obeswidligt och en glädan jande företeelse är dock att det allmänna inom tresset för en ordnad skogshushållning synes lyvara i stigande och orsaken dertill är väl at er skogens stora värde och betydelse allt mer: da, erkännes. Visar ullika erfarenheten, att kro na, nans skogar, i den mån de blifva väl skötta as-kunna bereda staten en ingalunda obetydlig