Göteborgsposten – 29 december 1869, sida 1

— — — Jag skall fråga henne, svarade sir Oswald i det han reste sig upp. Skicka henne till mig, Reginald. Mr kversleigh lemnade sin onkel och miss Graham infann sig snart med den oskyldigaste min i verlden och naturligtvis fullkomligt okunnig om hvad hennes värderade vän kunde vilja henne. Baroneten kom utan omsvep till ämnet och innan Lydia haft tid till betänkande fick hon afgifva en fullständig berättelse om den scen hon föregående afton bevittnat mellan Vietor Currington och Honoria. Naturligtvis sade miss Graham att hon af en ren tillfällighet kommit att bevittna den sällsamma scenen. Hon hade tagit sig en promenad och kom händelsevis till en plats, hvarifrån hon hade utsigt öfver furudungen. — Och ni såg min hustru upprörd och slutande sig intill denne man? — Lady Eversleigh var rysligt upprörd. — Och derefter såg ni henne af egen fri vilja taga plats i giggen? — Ja, sir Oswald. — Oh, hvilken nedrighet! mumlade baroneten, hvilken afskyvärd nedrighet! Det var för sig sjelf han talade, snarare än till miss Graham. Hans ögon stirrado ut i rymden och det tycktes som om han knappt var medveten om den unga damens närvaro. Lydia blef nästan förskräckt öfver hans hemska utseende. Hon väntade ett par minuter och då hon derefter fann, att sir Oswald ej gjorde henne några vidare frå