Göteborgsposten – 29 december 1869, sida 1

— Gerna. Jag går in i biblioteket för att skrifva mina bref. Ni kan följa mig om ni vill. De gingo tillsammans in i biblioteket. Då sir Oswald tillslutit dörren och vände sig mot sin nevö, såg han att Reginald var dödl:st blek. — Hved står pa? frågade han. — Ocn det frågar ni mig, min bäste onkel, i en stund då mitt deltagande i er sorg — — Spara ert deltagande tills det är af nöden, svarade baroneten häftigt. Jag vill hoppas att ni menar väll käre Reginald; wen det finnes vissa ämnen som jag ej vill tillåta någon att vidröra. — Jag ber er om förlåtelse, sir. 1 så fall kan jag ej säga er något. Jag trodde att det var min skyldighet meddela er alla de upplysningar jag sjelf kunnat inhemta; men jag rättar mig fullkomligt efter er önskan. Det är ett mycket olyckligt ämne och jag är glad att slippa obehaget af att tala derom. — Hvad menar ni? sade baroneten. Om ni har något att säga mig — något som kan sprida ljus öfver min hustrus hemlighetsfulla flykt — så säg ut och säg fort. Jag är nästan vansinnig, Reginald. Förlåt mig om jag uyss tilltalade er hårdt. Ni är min nevö och den mask jag bär för verlden må falla inför er. — Jag vet personligen ingenting om lady Eversleighs försvinnande, sade Reginald; men jag har god anledning tro att miss Graham kan säga er mycket om hon blott vill tala ut. Hon har gifvit vinkar om att hon är med i hemligheten, och jag tror att ni gör klokt i att fråga henne.