Göteborgsposten – 28 december 1869, sida 1

Denna enskilda medicinska undervisning kan dock endast komma tlll stånd i den händelse att minst 20 deltagare dertill anmäla sig före d. 1 nästk. April. — Inbjudningen ur undertecknad af C. B. Mesterton, P. Hedeaius, A. Almen, N. G. Kjellberg, John Björkån och J. A. Waldenström, hvilka emottaga anmålanden från dem som önska deltaga i undervisningskursen, samt erbjuda sig att, om så önskas, hyra bostad, biträda vid anskaffning af vikarie och i öfrigt meddela erforderliga upplysningar. ! Norska ångbåtskommunikatiorer. Från Bergen skrifves att ett rederibolag, som bl. a. erge räknar platsens första affärsmän Jebsen, Mohr m. fl. i dessa dagar utsändt eu eiviliugeniör Bruun till England för att beställa 2 stora angare, en på 1500 tons, som torde komma att kosta 100,000 spdr och skall gå emellan Bergen och Newyork, samt en om 800 tons, som skall gå på Medelhafvet och Svarta halvet. Fosterländska Föreningen. Den under detta namn stiltade föreningen mtl uppmuntran af sjeltverksamhet för framtida oberoende hade d. 25 dennes sitt konstituerande möte, och vi ha i ett föregående nummer redogjort för den yttre organisation det nystiftade samfundet dervid erhöll. En at töreningens verksammaste medlemmar, generaldirektör Almqvist, uppläste vid tilltället ett längre skriftligt anförande, som nu finnes infördt i Nya Dagl. Alleh. Vi beklaga att utrymmet icke tillåter oss att i sin helhet återgifva detta föredrag, hvilket såväl i anseende till de teoretiska sanningar som i detsamma finnas uttalade, som ock för de faktiska exempel hvilka deri anföras, vore förtjent af att spri das i en så vidsträckt krets af läsare som möjligt. Vi måste inskränka oss till att omnämna föredragets hufvudpunkter: I motsats med flertalet andra välgörande stiftelser — säger hr Almqvist — hvilka hafva till föremål att på olika sätt taga vård om samt lemna understöd eller underhåll åt de i armod redan försjunkna, har denna förening till uppgift att just komma den till mötes, att räcka sin stödjande hand åt dem, hvilka ännu äro aflägsna från fattigdomens gräns. Den afser att, genom lifvande och stärkande af individens egen förmåga, sätta honom i tillfälle att i möjligaste måtto hjelpa sig sjelf, äfven då ålderdomen inträder och arbetsförmågan aftager. På alla hall börjas allt mera inses, att roten tili nutidens spridda fattigdom är att återfinna hos individen sjelf, i hans bristande kraft att bekämpa tidsförhållandenas ärfda vanor. Om nu så är, följer deraf, att botemedlet måste sökas i väckande af den slumrande sjeltkänslan, i tillgodogörande af de bättre anlag och förmögenheter, som af naturen äro hos en hvar nedlagda. Deråt sträfva väl alla undervisningsanstalter; men de hafva så mycken kunskap och fardighet att bibringa, att fara är, att den vigtigaste uppfostran, de bättre anlagens väckelse och karakterens bildning, kommer att stå efter. Fosterlänaska föreningen tror derför, att det ligger stor vigt uppå att hos individen väcka de battre anlagen, att kalla till verksamhet den inneboende egna kraften, att stödja och uppmuntra de gryende bemödandena, att bibringa insigt om möjligheten att genom arbetsflit och sparsamhet förbättra lefnadevilkoren och trygga framtiden undan nöd. Ehuru omfattande denna föreningens uppgift må förekomma, begär föreningen likväl af hvar och en sin ledamot icke vidsträcktare verksamhet än inom den trängre krets, som utgör den närmaste omgifningen. bamiljefaser, husbönder, arbetsgifvare samt hvar och en i sin umgängeskrets hafva tillfalle nog att verka genom eget föredöme, genom sin större enfarenhet och insigt eller genom sin personliga stallning. Foreningen önskar icke ens, att dess ledamöräcka sin verksamhet utöfver sin egen vanliga verksamhetskrets. Den innehåller tillräckligt föremål för en nitisk bearbetning — och skulle sådan erhållas inom hvarje af de otaliga små kretsar, af hvilka samhället utgores, skulle ej mycket återstå att önska. Hvar och en önskar sig visserligen en allt mera oberoende lefnadsställning och en undan nöd tryg gad framtid. För sådant ändamål erfordras en letvande insigt, att detta ej blott är möjligt utan lätt nog att uppnå, blott verksamhetsförmågan rätt användes. Dertill erbjuder den numera ur modet komna husslöjden rikt tillfälle. Så ock de personliga behofven, för hvilkas tillfredsställande så mycket annorstädes ifrån hemtas, hvilket inom familjer skulle kunna åstadkommas. Många från de dagliga pligterna lediga stunder, såsom morgnar och aftnar kunna dertill användas. Förökandet af insigt och färdighet i hvad till lefnadsyrket hör lemnar alltid tillfälle till verksamhet och gör en sådan persons tjenst alltmera eftersökt och arbetet bättre betaldt. — Arbetstliten befordrar välmägan ej blott genom I arbetsproduktens värde, utan ock derigenem, att den