Göteborgsposten – 28 december 1869, sida 1

Om sir Oswald KEversleigh önskar blifva öfvertygad om sin hustrus trohet eller falskhet, så må han utan ett ögonblicks dröjsmål rida tillbaka till Raynham. Der skall han erhålla tydliga bevis på henues verkliga karakter. Hau torde få vänta; men den vän som skrifver detta råder honom att vänta tåligt, Han skall ej vänta förgäfves. En namnlös Rådgifvare. Fjorton dagar förut skulle sir Oswald med harm och förakt ha kastat ett sådant bref ifrån sig; men misstroendets gift hade gjort sitt verk. För en kort stund stod sir Oswald tveksam, till hälften böjd att förakta denna hemlighetsfulla varning. Alla hans båttre känslor manade honom att ej fästa något afscende vid den namnlöse brefskrifvarens ord — hans ädlasto impulser dref honom till att blindt och obetingadt lita på den qvinnas trohet som han älskade; men svartj sjukan — denna mörka och olycksbringande passion — triumferade öfver hvarje ädel känsla, och han gaf vika för inflytandet af sin dolde rådgifvare. — Det kan ej ske någon stor skada af att jag återI vinder till Raynham, tänkte han. Mina vänner här ha ; för stort nöje af hvarandra för att bry sig om min frånl i j varo. Om den anonyme brefskrifvaren bedrager mig, skall ; jag snart upptäcka mitt misstag. Sedan sir Oswald en gång fattat sitt beslut, dröjde han ej att utföra det. Han lät sadla sin häst, Orestes, och red bort så fort djuret kunde bära honom. Anländ till Raynham frågade han om någon sökt ho