Göteborgsposten – 22 december 1869, sida 1

hand. Men en beböflig, och man kan säga berättigad besparing åstadkommes genom detta arrangement, enär det icke är sannolikt att den nya hotoch teaterchefen skall uppbära lön för begge befattningarne. Ni torde nemligen erinra er att hofmarskalken af Edholm såsom direktör för de k. teatrarne uppbär lönen derför direkte ur konungens kassa. Genom justitierådet Iggeströms död har en plats i Högsta domstolen blifvit ledig. Vid nästföregående ledighet lärer varit ifrågasatt att den ustitierädspiatsen icke skulle tillsättas. Nu lärer samma fråga återupptagits. För åtgärden talar dels besparingsskälet, dels att sedan justitierådens antal ökades till 18 har den förut befintliga stora balansen undanröjts. Emot åtgärden anföres att då målens antal i samtlige hofrätterna ökats så betydligt att flera divisioner der måst inrättas, så kan ej med visshet förutses om icke äfven de till Högsta domstolen fullföljda målens antal snart skall ansenligt ökas. — Då Högsta domstolens ferier nu inträdt, är det väl icke troligt att tillsättningsfrågan definitivt afgöres förrän på nyåret. Jag lofvade återkomma till löjtnant Annerstedts Strödda skrifter, tredje häftet, hvilkot utgifvits före de begge föregående, som skola komma efter. — Innan jag fullgör mitt i löfte, torde jag böra nämna, att löjtn. Annerstedt är en utmärkt sjöman, hvilken med lika stor skicklighet som lycka fört handelsfartyg och gjort vidsträckta resor och slitit ondt med besked, samt, för att begagna ett yttrande om en riksdagskandidat som besökt Paris, rest med öppna ögon. Han har vistats länge både i Kina och Japan, och ingen svensk torde vara så hemmastadd i Ostindien som hr Annerstedt. Derför erhöll han för tre år sedan det mödosamma uppdraget att resa ut för att se till och föreslå hvad som göras kunde för att i Ostindien befrämja de förenade rikenas handel och sjöfart. Han har i denna egenskap hemsändt flera sakrika, vidlyftiga och högst intressanta rapporter, hållna i en lika liflig som originell stil. Han ser allt i stor skala och hans ider, alltid originella, ofta genialiska, hvila, äfven om de vid första anblicken förefalla absurda, på en praktisk grundval. : Under sin vistelse i Ostindien — hvar: känner jag ej — fick han troligen vetskap ; om ett här uppgjordt förslag till ett svenskt . Export-aktiebolag. Grundtanken gillade han, men också icke stort mera. Snart var han på hemvägen. Till alla hans öfriga utmärkta egenskaper hör äfven den att resa fort. Ehuru ansatt af svåra giktplågor, uthärdar han de häftigaste änsträngningar och förmår genom sin ofantliga viljekraft att beherrska smärtorna. Man har sagt mig att han under hemresan, tidtals nästan förlamad af gikt, lät på jernvägarne transportera och behandla sig nästan som en colly; men han skulle hem och hem kom han. Det anslag som han uppbär, gör han ej anspråk på här. Gentleman framför allt, tyckes vara hans regel. Det föreliggande tredje häftet har han sannolikt skrifvit efter hemkomsten. Han erinrar sjelf att det tillkommit i brådska, det har omedelbart tryckts efter hans konsepter, som han ej hunnit genomläsa. Han har i ordets hela bemärkelse kastat ner sina ider på papperet som de fallit på honom och som de jagat undan hvarandra. — Lemna ett reterat af broschyrens innehåll kan jag ej, och troligen ingen annan heller. Jag förmodar att den just af detta skäl åsidosättes af tidningarne. Den är alldeles för rik på ider. Hans plan — utgörande ett anbud till fullmäktige i Jernkontoret — går ut på att bilda ett stort merkantilt företag, afsedt att förskaffa vårt land bättre, lättare, jemnare och isynnerhet säkrare affärslörbindelser med främmande länder — vämnadt att hufvudsakligen utföras i London — vej innesattande egentlig bankrörelse, men dock i besittning af tillräcklig kredit sör att kunna lemna förskotter till och på affärer och varuafsändningar at alla slag, o. s. v. I denna plan ligger något så storartadt, att den sannolikt skall väcka häpnad; den ackorderar alls icke med våra lokala förhållanden. Ur Annerstedt hade derföre ganska gerna till motto på sin broschyr kunnat anbringa Åkerståens ord: Tre fel systemet har, att vara svenskt, och mitt, och hundra år tör tidigt. Några strödda utdrag ur broschyren tillåter jag mig, för att göra eder bekant med förf:s ider och originella framställningssätt. För min del skulle jag aldrig vilja förtro penningar åt någon (agent för afsättning af svenska produkter i Orienten) som ej är mycket väl betald, eller har en mycket god position här i verlden, så att frestelsen är mycket liten, och risken eller förlusten mycket stor, såvida naturligen han ej kan i kontrolleras. vi sända folk på fästning hvarje år med vårt lättsinne i den vägen Tror någon att en association, som rör sig med en så rörlig artikel som penningar, kan lemna ett så godt som obegränsadt förtroende, utan möjlighet af kontroll, till någ pojkar utan erfarenhet, utan position och, mitt herrskap, utan pengar. Mynt gäller nu för tiden och vi ha en ofantlig respekt derför. — Sedan förf. redogjort för den association han vill åstadkomma med en direktion i Stockholm men med sin Manager (verkställare) i London, så antyder han huru denna association bör vara. Man får icke — säger han — vara högfärdig i affärer, lika litet som generös; det kan man röra sig med när man går ifrån kontoret, och det ej betyder något om man ser dryg ut, eller suddar lite med pengar; men i sin affär har man endast och uteslutande att vara strängt rättvis. rättvig mat andra och ee Q : å —