Göteborgsposten – 17 december 1869, sida 1

Utfställningarne med anledning af julen sverträfla hvarandra i år och troligen de föegående årens. Men en utställning har varit mique, räckt blott ett par dagar och återcommer aldrig mer. Här finnes en inrättnipg som kallas Kungliga IIusgerådskammaren; ler förvaras alla slags effekter som hafva begagnats på de kungliga slotten och hvilka nköpts för det anslag som utgår för underhåll af möbler m. m. på nämnde slott. När lylika effekter blifva obrukbara, så hopsamlas le och säljas på auktion. Då afyttras äfven Dbrukbara hof-ekipager, seldon m. m. Men lylika anktioner hållas sällan mer än hvart tionde år ungelär. Häromdagen skulle en sådan auktion förrättas, efter föregången visning. Utställningen var ganska kuriös. Månsa bundtar innehöllo fönstergardiner, som varit praktfulla och dyrbara — nu föga annat än trasor; möbelöfverdrag at tjockt sidentyg, som haft lysande färger, nu urblekt, utnött, men som hade en strykande algång nu, då det blifvit modernt och husflitigt att rispa upp gammalt siden och låta spinna om det till inslag i nya vätnader. Men intressantast var dock utställningen af de gamla åkdonen. De voro en profkarta på förgångna tiders vagnmakerikonst. Jag vill blott omnämna tvenne åkdon, de kuriösaste. En Wurst, byggd i form af en långsträckt båt, hvitmålad, med röda och förgyllda lister, klädd med ännu väl bibehållet rödt kläde, rymmande minst 24 ordinära personer. Detta åkdon lärer begagnats af konung Adolf Fredrik och hans familj under deras besök på Drottningholm, har sedan nyttjats af Gustaf III och Gustaf IV Adolf, men har derefter flyttats från det ena lustslottet till det andra, påträffades slutligen i vagnshuset vid Ulriksdal; men då vagnen tog upp så stort utrymme och erfordrade minst sex hästar för att hållas i gång, så blef den nu såld, för en bagatell naturligtvis. En Landau fanns ock, den ende i sitt slag numera. På ett solidt underrede — hjul och axlar voro så grott tilltagna, nästan som på en kanonvagn — voro fyra väldigt tilltagna fjädrar anbringade, och i dessa hämgde på starka remmar en rikt skulpterad, öfvertäckt vagnskorg, invändigt klädd med dyrbart gult siden (nu urblekt och söndrigt), utvändigt grönmålad, å dörrarne det kungliga vapnet. Såval å hjulea som å sjädrarne och det öfriga underredet samt å sjelfva korgen var rik förgyllning anbringad, hvilken ännu var väl bibehållen. Den hade länge varit drottning Desiderias parad-vagn och tros vara förfärdigad i Paris. — Tror herren?, frågade jag en sakkunnig man, att den vagnen kan vidare användas:? — Ja för tusan, det kan den visst, men icke korgen. Af underredet kan man göra en scbangtil likvagn, om någon hyrkusk köper den, ty nu lönar det sig för dem att köra bättre lik ocksårHäromdagen stannade jag utantör en skräddeributik. I tönstret voro en mängd moderna klädesplagg utställda. Å hvarje sådant var priset utsatt med stora siffror. Jag gick in. -Tailleuren kom mig till mötes. Under vårt samtal upplyste han, att vid kontant handel kunde jag få den rock jag ville ha till billigare pris än det som å den var anbringadt. -Men då är ju det der priset, som ni utsatt, vilseledande — Rej visst icke, svarade han, det afser en längre kredit; kredit-kläderna måste vara betydligt dyrare. — Huru mycket? — jo, så der en 15 å 20 I. Jag har långkreditskunder som alltid debiteras 33 3 2, högre än vid kontant handel. Apropos kredit, så ha omständigheterna så fogat, att jag nödgats taga närmare kännedom om en kramhandlares affärsställning, hvilken nyligen kommit på sned. I förbigaende vill jag nämna att han i fyra år varit sin egen, att, när han lemnade en ganska god kondition, egde han ett arf på 3000 rdr, hvilket användes dels till den förhyrda handelsbodens inredning venligt nutidens fordringar-, dels till möbelinköp för hans egna rum. Till rörelsekapital fick han mot sin svågers borgen läna 5000 rdr; ränta 10 9, pr anno, att qvartalsvis och i förskott betalas. Han fick stor kredit och varulagret växte, utborgningarne likaså — tilldess en vexel ej kunde omsättas. Handeln har visst icke gått illa. Omsättningen har i medeltal de två sista åren uppgått till 40,000 rdr årligen, och på denna summa anser han vinsten hafva utgjort 10 6, eller 4000 rdr årligen. Men utgifterna? Jo, 1:o ränta på rörelsekapitalet 500 rdr, 2:o hyra för bod och bostad 2150 rdr, 3:o gaslysning 250 rdr, 4:0 kontributioner 380 rdr, 5:o vivre m. m. 2000 rdr, 6:o annonskostnader i huf vudstadens och ätskilliga landsortstidningan 655 rdr, 7:o diverse 450 — summa 6380 rdr 11 oAmAR — OÖAÄ.