Göteborgsposten – 17 december 1869, sida 1

—hU! —— —O0—0W0 QA-ss med ett budskap till mr Eversleigli. Hon frågade om han kunde lemna någon förklaring öfver sir Oswalds plötsliga aflägsnande. Mannen gick in i tältet för att uträtta sin matmors uppdrag och lady Eversleigh satte sig på en trädgårdsstol nära derintill, afvaktande utgången af sin beskickning. Hon hade endast sutit der några ögonblick då hon såg Victor Carrington hastigt närma sig — ej från tältet utan från den gångstig, hvilken hon sjelf straxt förut gått. En ovanlig brådska röjde sig i hans sätt då han nalkades henne och hennes oro ökades ännu mera häraf. Blek och darrande gick hon emot honom. — Jag har sökt er öfverallt, lady Eversleigh, sade han hastigt. — Sökt mig? Har då något händt — sir Oswald? — Ja, det är olyckligtvis om sir Oswald jag har att tala! — Tala då fort. Hvad har händt? Ni förskräcker mig, mr Carrington — af barmhertighet tala! Ert ansigte bådar intet godt! — Era farhågor äro olyckligtvis alltför väl grundade. Sir Oswald har blifvit kastad af hästen på vägen öfver heden och ligger farligt skadad i Yarborough Toweres ruiner — dender mörka byggnaden vid änden af heden. En gosso bragte mig nyss underrättelsen härom. — Låt mig fara till honom — för himlens skull låt mig genast fara! Farligt skadad — han är farligt skadad, säger ni?