Göteborgsposten – 15 december 1869, sida 1

i snabb följd upprulla sig för betraktarens öga, taflor, hvilka omfatta såväl de mäktiga pyramiderna och liknande forntidsminnen, hvilka nu i artusenden stuckit upp ur öknens sand, likt oerhörda skeletter, som det brokiga lifvet på gatorna och i moskeerna, utanför hvilka dervischerna tjuta och snurra sig omkring eller innanför husens väggar, när aftonens skuggor sänkt sig öfver staden. Man kan här på ett eller annat tyst ka höra scener ur Tusen och en nattTföreläsas på arabiska, kan vara med om en bröllopsfest med alla de gendomliga sedvanor eller på de smala och mörka gatorna och gränderna, hvarest papperslanternorna irra omkring. höra en beslöjad qvinna sakta gnola på en eller annan orientalisk sång, under det hon i sin hvita nattdrägt sitter på balkongen, som är så nära grannens midtemot, att hon utan stor svårighet skulle kunna flykta dit öfver, om hon kände någon lust dertill. Man säger ogerna Kairo farväl, men till och med i Afrika finnes det en :Curopeisk nödvåndighet, som hvar och en måste underkasta sig och efter det jag kastat en afskedsblick på ILsypteuns hufvudstad frän det berg, hvarest Mehemed Alis underbart herrliga moske ligger och för sista gången sett Kairos torn och minareter, dess palmlundar, dess invecklade labyrinter af smala gator och präktiga, öppna platser, förde jernbanan mig en morgon till Alexandria, hvarmed jag nu fick tillfälle att stifta en närmare bekantskap än under mitt senaste tre timmars besö Khedivens gäster lemnade den ene efter den andre Egypten, med undantag af dem, hvilka begagnade sig af hans anbud att göra en tur på Nilen, hvarest prinsen at Nederländerna och kronprinsen at Preussen redan befunno sig. Kejsaren at Osterrike har åtnöjt sig med att bese pyramiderna vid Giseh, de största i hela Egypten, ja, han har till och med vid fackelsken stigit upp till toppen af den väldigaste af dessa forntidslemningar. Då han hade kommit halfvägs upp, säges han betänkt sig på, om han skulle fortsätta sin farliga klättring, men hans förare anmärkte då: Eders Majestät, på 3,000 år har intet krönt hufvud bestigit denna koloss och han gick vidare. Men snart stannade han igen och s gängsligt omkring. Hders Majestät, utbrast föraren, pa 4,000 år har ingen monark varit uppe på toppen af denna pyramid! — Så låt mig då komma upp till toppen, afbröt kejsaren honom, dessa växande artusenden gör mig helt vimmelkantig, och han kom upp på toppen i samma ögonblick som pyramiden strålande at ljus, aftecknande sig i eldkonturer mot den mörka bakgrunden och synlig på tlera mils afstånd. XÅX-Said,, det stora ångfartyg som tillhör Messagerie Imperiale i Marseille, medfoljde icke få af vicekonungens gäster under de förflutna veckorna. Fartyget lemnade Alexandria Måndagen d. 29 Nov. kl. 3 e. m. För att få följa med behöfde man endast aflemna sitt inbjuuningsbref till Caluccio Bey, khedivens agent på regeringsbyrån i Alexandria och erhöll i stället ångbåtsbiljett till Marseille eller Brindisi och jernvägsbiljett till Paris eller TLurin. Man kunde omöjligt önska sig en mera förekommande behandling. Saids vackra, smäckra former, der den gungade på vågorna utanför kajen, frestade mig och i god tid var jag installerad ombord i en af hytterna tillsammäns med Henrik Ibsen, en belgisk affärsman, representant för Belgiens handelskammare, och en fransk publicist, alla hemvändande gäster. De röda feverna, de brokiga egyptiska schalarne, beduinhättorna och palmträdskäpparne grasserade bland Saids passagerare. Det var icke svärt att se hvarifrån fartyget kom och lyckligt var det, att de omtalta passagerarne hade så rika minnen att fördjupa sig i, ty resan blef både långsam och ansträngande. Stormen haun snart upp oss och började hvina i tackel och tåg; man kunde knappast stå stilla på däcket och alldeles omöjligt blef detta liksom att sitta och ligga utan att få sina lemmar mörbultade, när stormen började att piska vågorna, så att deras skummande toppar tornade upp sig vid horisonten som snöklädda berg, kastande det stora fartyget hit och dit som hade det varit ett nötskal. Medelhafvet, hvars blå vågor kunna ligga spegelklara som en lugn och stilla insjö, kan också råka i raseri. Detta fingo vi nogsamt märka på denna turen. Beständigt tjöt stormen, beständigt vräkte sig vågorna fradgande af raseri mot fartygets sidor under det att vinden strödde skummet på deras toppar lik en fin rök öfver däcket. läfter en dag, rik på kullerbyttor och ofrivilliga krumsprång, blef man på aftonen vid en plötslig rullning at fartyget ställd på hufvudet i kojen och vaknade på morgonen iungefär samma mindre beqväma ställning, till den grad krängde den väldiga Said. På Onsdagen fingo vi syn på Kretas kust, men ehuru vi hade ett par mycket täcka och intagande, unga fruntimmer ombord, befunno sig de flesta af våra unga pariserlejon i ett så bedröfligt tillstånd att säkert ingen af dem kom att tänka på den bekanta refrängen hvarmed kung Menelaus uppvaktas i Den sköna Ilelena. Påföljande dag framemot aftonen varskodde vi en fyr på italienska kusten och kl. omkring 1 på natten gjorde vi halt utanför Messina. Der lågo vi qvar i två timmar, men i den regniga natten fanns hvarken lägenhet ej heller någon synnerlig stor lust till att att gå i land och för andra gången kunde: jag endast uppfatta Siciliens sköna hufvudstad som en rad sömniga lyktor. En hop ungdomliga affärsmän kommo ombord och bjödo ut koraller och dylika rariteter till salu, men marknaden var ytterst flau, ty de flesta passagerarne begagnade sig af det korta uppehållet i deras jordiska lidanden till att taga sig en liten lur. Sedan ett dussin resande blifvit satta i land och psomt under det lady Eversleigh til gina ona rum garogaf ornhhäandå