Göteborgsposten – 15 december 1869, sida 1

Ärfvingen till Kaynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. Men i nästa ögonblick greps baroneten af samvetsqval och en stund föreställde han sig att han gjorde sin hustru orätt. — Är hon tadelvärd derföre att denne man älskar henne? frågade han sig sjelf. Hon torde ej ens märka hans kärlek, fastän mina vaksamma blickar upptäckt hemligheten. Oh, om jag kunde taga henne härifrån i detta ögonblick, eller om jag kunde få bort alla dessa lättsinniga, sjelfviska, hjertlösa gäster ur slottet — hvilken lycka skulle det ej vara! Men jag kan ej någotdera. Jag har inbjudit dessa menniskor och måste spela mitt parti till slut. Ej ens denne Victor Carrington vågar jag skicka ur mitt hus; ty om jag gjorde det, skulle jag bekräfta Lydia Grahams och alla med henne liktänkande personers misstankar. Sådana voro sir Oswalds tankar då han ensam promenerade på den breda terrassgången, under det hans gäster roade sig i olika delar af slottet och dess grannskap ) Forts. fr. N:o 290.