Göteborgsposten – 13 december 1869, sida 1

— -———— trodde ända tills i afton, att de voro kusiner. Föreställ er min öfverraskning då jag hörde att de ej ens voro på långt håll slägt, att de i verkligen endast kännt hvorandra i fjorton dagar. Qvinnan måste vara en oblyg kokett och mannen en äfventyrare. Den förgiftade pilen träffade sitt mål. Sir Oswald trodde att dessa ord ej voro ämnade att hinna hans öron. Han misstänkte ej för ett enda ögonblick, att Lydia Graham kännt igen hans gestalt i månskenet, då han nalkades på terrassen, och yttrat dessa ord till sin vän endast i afsigt att de skulle nå hans öron. Huru skulle en trohjertad man ana vidden af en qvinnas elakhet? Huru skulle han kunna mäta det mörka djupet af den nedrighet hvartill en riktigt falsk och hjortlös qvinna kan göra sig skyldig? Han visste ej att Lydia Graham någonsin hoppats att bli herrskarinna i hans hem. Han visste ej att hon var upptänd af raseri mot honom — af passionerad afundsjuka mot hans hustru. Han trodde hennes ord endast vara tanklöst salongsprat, och erfarenheten hade visat honom att i sådant prat ligger i allmänhet någon bitter sanning. — Jag vill ej tvifla på henne tänkte han då han gick tillbaka, för stolt och för hederlig att ställa sig och lyssna på hvad miss Grsham mer hade att säga. Jag vill ej tvifla på den hustru jag älskar så ömt, derföre att elaka tungor allaredan börja sysselsätta sig med hennes goda rykte. Allaredan Vi ha ej varit gifta i två månader och redan drypa elaka tungor tviflets gift i mina öron, Det vv