Göteborgsposten – 10 december 1869, sida 1

— En slägting! Jig förstår er ej, min bästa miss Graham. ö — Jag menar att det bör vara mycket angenämt för lady Eversleigh att ha en kusin, som är en så fulländad musiker. — Un kusin? — Ja. Mr Carrisgton är lady Eversleighs kusin — är han ej det? Eller, jag ber om förlåtelse, kanhända han är hennes bror. Jag känner ej er hustrus namn såsom ogift. — Min hustrus nann var Milford, svarade baroneten, med något missnöje i tonen. Och mr Carrington är hvarken hennes bror eller kusin; han är ej alls slägt med henne. — Verkligen! utropade miss Graham. Det låg en sällsam ton i detta ord verkligen, och efter uttalendet deraf tycktes den unga damen plötsligt erfara en känsla af förlägenhet. Sir Oswald såg skarpt på henne; men hennes ansigte var till bälften bortvändt från honom, som om hon sökt dölja sin förvirring. — Ni tyckes öfverraskad, sade han högdraget. och likväl kan jag ej finna något förvånande i den omständigheten att min hustru och mr Carrington ej äro slägt med hvarandra. — Ack nej, sir Oswald; naturligtvis icke, svarade Lydia med ett lätt skratt, hvilket hade det konstlade ljudet af ett skratt som hade till ändamål att dölja någon pinsam förlägenhet. Naturligtvis icke. Det var mycket