Göteborgsposten – 10 december 1869, sida 1

Article Image
då begge lika ifrigt eftersträfvade representantkallet, så villo omöjligt den ene gilva vika för den andre. Emedan hr Fröling äfven inom socknen är trih. Klinckowströms motståndare, men den senare är ordförande i kommunalstämman, så passade han på och utlyste sammanträde för den å samma dag och tid som riksdagsmannavalet skulle hållas, der Fröling i egenskap både af elektor och kandidat skulle vara tillstädes. — Frih. Åkerhjelm har slera gånger sungerat såsom statsrevisor, eger mycken bildning och ett humant väsende, i senare fallet en motsats till frih. K., som är lika häftig som hänsynslös. I Norra Åsbo härad har den gamle riksdagsmannen Rosenberg vid förnyadt riksdagsmannaval återigen tallit igeoom. Valmännen inom nämnde härad måtte icke hafva stora anspråk på sin representants konduit, då de töredragit Johan Jönsson i Axtarp framsör Rosenberg. Södra Uplands domsaga återvalde hemmansegaren J. F. Fredriksson i Eklunda, on lika tystlåten som tanketom anhängare al landtmannapartiet. Valmännen hade dock att tillgå en ung, bildad och för allmänna angelägenheter lisligt intresserad man, hr Hugo Tamm på Fånö; men hans ohjelpliga fel bestod deri att han är herreman?. Under mer än ett år, om jag ej irrar mig, har hufvudstaden saknat sin på stora idöer rikaste son, nemligen landtskaps-arkitekten Knut Forsberg. Om han vistats hos Garibaldi, hos Mauuini eller någonstädes inkognito i landsorten visste ingen, då han plötsligt inträffade här och föll ner nästan som en bomb på ett förslag till Humlegårdens upputsning — ett förslag till trasverk och små sönderskurna gräslapper med mumrikar och annat otyg. Nej bättre upp skall det vara, gubbar små, tänkte hr Forsberg, och så inbjöd han oss till ett sammanträde på hotell Rydberg i Söndags afton. Besynnerligt nog åtlyddes ej kallelsen af mer än ett halftjog personer, men br Forsberg, alltid schangtil och förbindlig, yttrade sin förvåning öfver att så många kowmo tillstädes. Han hade ganska mycket talat upp sig sedan han sist uppträdde här, han hade blifvit något mera törtrolig med den logiska tankegången, dock utan att hans lifliga fantasi och hans stora ideer deklinerat. Han anförtrodde dessa, såvidt de rörde Hurlegården, åt en komite, emedan vi, tyvärr, icke kunna påräkna hr Forsbergs eget biträde vidare. Han har nemligen oåterkalleligt beslutat att emigrera till Amerika, och det kan ej nekas att der är rätta fältet tör hans verksamhet. Han meddelade vid sammanträdet, att han skail uppgöra plan för en ny hufvudstad i Nordamerikas sörenta stater — och då bör man ej undra på om han åt andra antörtror det jemförelsevis obetydliga bestyret att af Humlegården göra ven naturlig park med vällustiga valoneringar, yppig vegetation och omvexlande scenerier, helst då staten ännu eger Humlegården och ej synes benägen att athända sig den. ÅAf alla skapade varelser uthärdar ingen de svåraste plågor så länge som menniskan — säger Humboldt. Se här ett exempel derpå bland tusen. I Silbodals pastorat i Wermland bor Daniel Andersson i en liten stuga på torpet Huken. Redan i femton år har han lidit förtärliga plågor af en bröstsjukdom, stänligt tlliagande derföre att han till följd af tsattigdom ej haft råd att anlita läkare, om ej tillfälligtvis. Under hela denna tid har han måst intaga sjuksängen, men för att ej qvåfvas får han aldrig ligga utan sitter dygnet om, och året om, upprätt, stödjande vexelvis pannan eller den ena tinningen mot en upprest träställning. Sömnens analkande motser han med förskräckelse, ty efter några ögonblicks sömn vaknar han med en förfärlig hosta som då tortsar i flera timmar. Den torstiga föda som kan bestås honom är oftast sådan att den ökar hans p ågor. För några år sedan ömmade församlingens pastor för hans lidanden — och ville med gift förkorta hans lif! ben så djupt olycklige mannen besitter en beundransvärd själsstyrka. På de jemförelsevis plågfria stunderna läser han och skrifver bref; några af dessa ligga nu framför mig. Hans handstil är utmärkt vacker, hans tankegång klar, hans resignation beundrausvärd. Allramest oroas han nu af tanken derpå, att han ej tills döden gör slut på hans lidanden skall få vårdas hemma af sin sjukliga hustru och en dotter, hvilken under de förflutna 15 Vr — DETROIT ——

10 december 1869, sida 1

Thumbnail