Göteborgsposten – 10 december 1869, sida 1

ochmed riktiga triumfer. Han ådagalade cen teoretisk kännedom, en mekanisk färdighet, lika sällsynta som beundransvärda. — En fattig karl är nödsakad studera många konster, sade han bekymmerslöst då sir Oswald komplimenterade honom för sin musikaliska förmåga. Mitt lif har varit ett träget arbete, och odlingen af musik har nästan varit den enda vederqvickelse jag tillåtit mig. Jag är ej som lady Eversleig ett musikaliskt geni. Jag gör endast anspråk på att tåligt studera de stora mästarne. Baroneten var belåten med sin gästs musikaliska talanger, emedan de mycket bidrogo till att lägga lady Eversleighs utomordentliga förmåga i dagen. Victor Carringtons briljanta spel förhöjde Honorias herrliga sång. Med honom som ackompagnatör sjöng hon så som hon ej kunde sjunga utan hans hjelp. Hvarje afton var det en impromptukonsert i det långa förmaket; hvarje afton sjöng lady Eversleigh till Victor Carringtons ackompagnement. En afton i skymningen då lady Eversleigh sjungit beundransvärdare än vanligt, räkade Lydia Graham sitta nära sir Oswald vid ett af de breda öppna fönstren. — Lady Eversleigh är verkligen ett geni, sade miss Graham vid slutet af en ståtlig bravura; men huru angenämt bör det ej vara för henne att ha den utmärkte mr Carrington till ackompagnatör — churu det finnes personer som föredraga att ackompagnera sjelfva. Jag gör det, till exempel; men då man har en slägting som spelar så väl, är det naturligtvis något helt olika.