Göteborgsposten – 7 december 1869, sida 1

form eller innehåll. Det är emellertid detta som centralafdelningen på intet vilkor åvill medgifva. ett enkelt genomläsande af programmet — heter det i cirkuläret — skall vederlägga de osannfärdiga ryktena och öfvertyga läsaren om — hvad om? Ja, nu följer en lista på öfvertygelser, dem partiet påstår nödvändigt skola framgå såsom resultat af en genomläsning af detta märkvärdiga program. Man skall af detta finna att de nyliberala blott vilja genomföra konstitutionella grundsatser, då de önska att regeringen endast skall vara en verkställare af folkets vilja, fastän intet hindrar att den som sådan kan vara stark. Vidare lär man komma till att finna, det de blott önska en parlamentarisk styrelse d. v. 8. ministrar med verklig ansvarighet inför en riksdag, som representerar folkets alla klasser, samt icke derifrån utesluter flertalet obemedlade, hvilkas intressen så väl behöfva bevakas, då kunskapen och förmögenheten på så många andra sätt kunna göra sig gällande. Och slutligen skall läsaren erfara att de väl insett, det en motvigt behöfves emot en folkförsamlings förhastade beslut och att de dertör önska en — förste kammare, sammansatt på det sätt de nyliberala vilja bafva det, så och icke annorlunda. Det är verkligen att göra räkning på en icke ringa grad afnaivitet hos sina läsare, när man förutsatter att genomläsningen af de nyliberala manisesterna skall alstra den föreställningen, att dessas utfärdare icke åsyftat annat än hvad de liberala i alla tider haft i sigte och att de, hvilka icke i allt kunna dela den nyliberala uppfattningen, med rätta äro att anses såsom framåtskridandets siender. Redan den utveckling och motivering af satserna, som i cirkuläret förekomma, gifva åt dessa en större utsträckning än den de i deras första enkla formulering kunde synas ega. Skall det t. ex. endast vara ett genomförande af konstitutionella grundsatser, när de nyliberala önska att regeringen endast skall vara en verkställare af folkets vilja, så må detta visserligen vara möjligt; men icke finnes en dylik grundsats i Sveriges och, vi hade så när tillagt, icke heller i något annat monarkiskt lands konstitution. Att den icke finnes i vår grundlag, derom skulle redan ett flyktigt studium af konstitutionsutskottets vid 1809 års riksdag afgifaa bekanta memorial kunna ölvertyga centralafdelningen, och detta ligger för öfrigt i sakens natur, ty om något företräde framför den republikanska styrelse kormen finnes hos konungadömet, så ligger detta utan tvifvel deri att här öfverhufvudet utgör någonting annat och mera än en blott chef för exekutiva makten såsom Frankrikes nyliberala älska att benämna det landets regent. Nationen, i sin sanning uppfattad, kan icke sägas endast utgöras af den generation, som i ett visst ögonblick finnes till, utan äfven af dem, som varit hafva, och dem, som komma skola. Det ligger nu i beskaffenheten af solkrepresentationens uppkomst att denna hufvudsakligen skall tillgodose den närvarande generationens intressen, och man har således töreställt sig att det vore nyttigt att en myndighet funnes, hvilken icke egde ögonblickets böjelser och önskningar att tacka för sin tillvaro och som derföre, ställd utom eller öfver dagens meningar, kunde träda upp när dessa ginge i en riktning, motsatt den som nationens historia eller framtid oafvisligt fordrade. Utt dylikt värn har man trott sig finna i konungamakten. Det är nu möjligt att denna sigt icke är berättigad; frågan om republikens och konungadömets ömsesidiga företräde kan åtminstone bli föremål för en diskussion, ehuru vi för vår del äro öfvertygade att en sådan komme åtminstone ett halft sekel för tidigt för att vara af någon praktisk vigt. Men icke må man söka inbilla sig och andra att man förer det konstitutionella konungadömets talan, när man drifver satser, hvilka knappast kunna hemtas ur ett republikanskt samhälles konstitution. Centralafdelningens åsigter om de konstitutionella motvigterna visa sig äfven längre oe REON EEE ARRAYS — i ö