Göteborgsposten – 7 december 1869, sida 1

Denna vackra Augustieftermiddag hade sir Oswald såsom mål för deras utflykt valt en skogheväxt kulle, från hvars topp en herrlig utsigt af det omkring iggande landskapet utbredde sig. Denna kulle kallades Thorpe Peak och var belägen omkring sju mil från slottet. Vagnen stannade vid kullens fot; baroneten och hans hustru stego ur och gingo upp för en gångstig som ledde till toppen, åtföljde af Reginald, hvilken lemnat sin häst åt betjenterna. De gingo belt sakta, lady Eversleigh stödjande Big vid sin mans arm. Gångetigon omgafs på båda sidor af furuskog och det var endast från spetsen af kullen man hade utsigt öfver den omkringliggande nejden. Komna dit funno de en herre sittande på stammen af ett kullfallet träd, sysselsatt med att rita. En färg!åda låg öppen vid hans sida och en liten portfölj hvilade på hans kni. Han tycktes vara alldeles fördjupad i sin sysselsättning, ty han såg ej upp då sir Oswald och hans följeslagare nelkades. Han bar en turistdrägt, som i sin pittoreskt vårdslösa stil ej saknade elegans. En häst betade under några furuträd bredvid, med betslet fastbundet vid ett af träden. Denne man var Victor Carrington. — Carrington! utropade mv Eversteigh; hvom i all rerlden skullo kunnat tro, att man skulle träffa på er häruppye? Sysselsatt med ritning sedan! Läkaren lyftade hastigt upp hufvudet, såg på sin vän och brast ut i skratt under det han reste sig upp för att skaka hand med honom, Hen såg vackrare ut i sin artist