Göteborgsposten – 7 december 1869, sida 1

sin mans nevö med vänlig men värdig hållning, en sådan som det anstod sir Oswalds hustru att iaktaga mot sin mans slägting. Den unge mannens granskaude blick sökte förgäfves upptäcka någon hemlighet dold under denna lugna och patriciska yta. — Denna qvinna är en gåta, tänkte han; man skulle kunna tro henne vara någon förklädd prinsessa. Jag undrar om hon verkligen älskar min onkel? Hon spelar sin roll väl, om den är falsk. Men hvem skulle ej spela en roll för ett sådant pris som hon sannolikt kommer att vinna? Jag önskar att Victor vore här. Han skulle kanhända vara i stånd att utforska hennes lifs hemlighet. Hon är utan tvifvel en skrymterska, on fulländad skrymterska. Jag skulle gifva mycket för att ega makt att rycka slöjan från hennes vackra ansigte och visa mylady i sina rätta färger. Dylika bittra tankar sysselsatte beständigt den unge mannen. Och likväl var han i stånd att iakttaga en studerad artighet i sitt sätt mot lady Eversleigh. De förnämsta personer i trakten kommo till Raynham Castle för att egna sir Oswalds brud sin hyllning. Ingenting kunde öfverträffa hennes mans stolthet då han såg henne beundrad och firad. Ingen skugga af svartsjuka fördunklade hans nöje då han såg yngre män trängas omkring henne. Han kände sig säker om hennes kärlek, ty hon hade upprepade gånger försäkrat honom att hennes hjerta tillhört honom redan innan han förklarade sig för henne. Han hyste en oinskränkt tillit till hennes dygd och oskuld. Hos en sådan man som sir Eversleigh är svart