Göteborgsposten – 6 december 1869, sida 1

att jag ej vet något om ert besök på Raynham. Jag skall bli lika öfverraskad att se er som ni skall vara att se mig. — Godt, För framtiden vill jag obetingadt lita på er, sedan er första plan lyckats så väl. Ni kommer väl att fordra en större summa på en gång såsom betalning, om ni lyckas skaffa mig en del af sir Oswalds förmögenhet? — Utan trifvel kommer jag stt begära någon belöning. Jag är en fattig karl, som ni vet, och ger mig ej sken af alt vara oegennyttig eller ädelmodig. Men om den saken skola vi tala då vi träffas på Raynham. ES x x Den 28 Juli anlände Reginald Eversleigh till Raynham Castle. Han hade trott att han aldrig mera skulle få sätta foten på den breda terrassen, aldrig mera passera under den stora gamla hvalfbågen, och en känsla af triumf gjorde sig gällande inom honom då han ännu en gång stod på tröskeln till den byggnad som var honom så välbekant, Hans ställning i lifvet var dock bra mycket förändrad sedan han sista gängen stod der. Han var ej längre den erkände arfvinge som alla underhafvande egnade en vördnadsvärd hyllniog. Han tyckte att de gamla tjenarne nu betraktade honom med köld och att deras helsning var den kalla välgomsthelsning, hvarmed en fattig anförvandt mottages. Under sin lyckas dagar hade han aldrig gjort mycket för att vinna tillgifvenhet eller tacksamhet. Det torde hända att han nu erinrade sig och ångrade detta, men det härledde, sig ej af någon vänlig stämning mot