Göteborgsposten – 3 december 1869, sida 1

—— — — — räda en skara skickliga silantroper med pklara och förvända begrepp. Tillfredsställande ir emellertid att ecklesiastikministerns val falit på utmärkta personer, hvilka i den föreliggande frågan äro väl bevandrade, och de skola kvifvelsutan bidraga till att utreda den vigtiga frågan. Under det att ännu ingenting transpirerat om hvad den nedsatta teaterkomitån ernar föreslå, hafva statsrevisorerna lemnat en ganska märklig öfversigt af de kungliga teatrarnes finanser vid slutet af spelåret 1867—68. Deraf framgår att styrelsen, så vidt möjligt varit, har sökt minska utgifterna å den tekniska afdelningen ock materielen från nära 185,000 rdr (1866—67) till nära 131,000 rdr under påföljande året. Att emellertid den allmänna penningeställningen i förening med den stora konkurrensen med de öfriga teatrarne skulle menligt inverka på de k. teatrarnes recettinkomster, är påtagligt. Recettmedlen ha också nedgått från 420,000 rdr (1866—67) till nära 383,000 rdr året derpå. De frikostigaste bidragen hafva för öfrigt lemnats af den kungliga familjen, 118,840 rdr, deri inberäknadt 40,000 rår tillfälligt bidrag af konungen, som derjemte särskildt bekostat förste direktörens aflöning. 6000 rdr, för spelåret 1867—668. Man kan således icke bestrida att jemte det bemödar den gjorts att minska utgitterna, så har den kungliga familjens tribut varit ganska stor. Men denna frikostighet torde ej allt tramgent kunna påräknas, och med visshet bör antagas, att någon sådan åtgärd måste vidtagas, hvarigenom k. teaterns aflärer ställas på en annan fot. Att någon förändring i afseende på chesskapet för de kungliga teatrarne förestår, slutar man sig till af ett annat arrangement, som är i görningen. Konungens förste hofmarskalk, Sandels, blef i våras, efter öfversten af Wirsöns död, utnämnd till sekundchef för Lifregementets dragonkår, och har nu beslutat att sjelf bebo det vackra chefsbostället Arnö i Upland. En gifven följd deraf är att den ganska besvärliga hofchefsbetattningen blir ledig, hvilken i så fall torde anförtros hofmarskalken af Edholm, hvilken då tvifvelsutan kommer att lemna förste direktörsplatsen vid de k. teatrarne — till hvem? Ja, se det är en hemlighet tills vidare. Med visshet kan dock antagas, att till den skall ej på långt när så många sökande anmäla sig, som till den nu ledigvarande sysslomannabefattningen vid Stockholms allmänna försörjningsinrättning, der löven är 3000 rdr och de sökandes antal redan uppgår till mer än 50. En ganska vigtig principfråga är nu af Högsta domstolen afgjord, den nemligen hvem som rätteligen är valförrättare då det omedelbara välsättet begagnas vid riksdagsmannaval på landet. Det är domhafvanden, har Högsta domstolen förklarat, och deraf följer äfven att han skall bestämma dag för röstförrättningen i samtlige kommunerna inom valkretsen. I ötverensstämmelse härmed kommer framgent, då flera städer gemensamt skola utse riksdagsman, valet dertill atc samtidigt förrättas i samtlige städerna. Genom otvananförda beslut förekommas sådana valintriger at ganska betänklig art, som voro på väg att inrota sig. För närvarande är Högsta domstolen dagligen sysselsatt med att pröfva besvär i frågor om riksdagsmannaval. Dessa besvärsmäl äro ganska talrika, och det måste väcka törvåning att en så stor obekantskap ännu kan ega rum i afseende på vår riksdagsordning, som dessa besvär antyda. Intet år förflyter utan att åtskilliga, ofta ganska många fartyg tillhörande svenska ångbåtstlottan dels förloras, dels lida ganska betydliga sjöskador. Isynnerhet hafva de norr