Göteborgsposten – 3 december 1869, sida 1

men jag far ej ensam. Jag gifter mig i morgon förmiddag, Millard, och lady Eversleigh skall åtfölja mig. Så mycket sannolikheten af detta giftermål än diskuterats af tjenstepersona len i sir Oswalds hus, blef dock Joseph Millard helt bestört då han hörde att det så hastigt skulle ske. Ingenting är så ovälkommet för gamla tjenare, som en husbondes giftermål, hvilken länge varit ungkarl. Må bruden vara aldrig så vacker, aldrig så högboren, hon biir dock ansedd som en inkräkterska, och om såsom nu var fellet, hon råkar att vara fattig och utan namn, anses brudgummen som en narr, en dåre och bruden brännmärkes som en äfventyrerska. Kammartjenaren var denna afton fullt sysselsatt med förberedelserna för afresan till följande dag och kunde ej få tid att bringa de ouda tidningarne till mr Eversleighs hemvist. — Han får höra det tids nog, den stackars unge mannen, tänkte mr Millard. Kammartjenaren hade rätt. Få dagar derefter stod tillkännagifvandet af baronetens giftermål att läsa i tidningen Times, ty fastän han firat bröllopet i all tysthet hade han ej för afsigt att hålla sin unga vackra hustru dold för verlden. -Thorsdagen den 4 d:s vigdes i St. Marios kyrka, Fulham, sir Oswald Morton Vansittart Eversleigh, Bart., med Honoria, dotter af aflidne Thomas Milford. Detta var alltsammans. Detta tillkännagifvande läste Reginald Eversleigh en morgon då han satt vid sin fru