Göteborgsposten – 2 december 1869, sida 1

kraftig dam. Man sökte och fann den äfven, synnerligen i vår tid, i en hög beskattning på tiliverkning och sorsälining af bränvin. Men utom denna åtgärd vidtog man äfven andra. I all sin stränghet tillämpade, såsom de, sedan svenska nationen blitvit lika nykter som de flesta andra, ännu äro, måste de kännas förhatliga för den enskilde och göra oss till ett åtlöje för utlänningen. Man bestämde nemigen med saderlig myndighet tiden då man skulle ega rätt att på värdshus intaga förtäring. Härvid leddes lagstiftarne af mycket subjektiva skäl. Presterna och annat fromt folk ansågo det t. ex. vara nödvändigt att man under gudstjensterna på Sön-och helg dagar skulle vara i kyrkan — följaktligev måste värdshusen vara stängda under dessa gudstjenster, äfven om hungrande personer ginge utantör och kastade längtande blickar på de tillslutna restaurationsdörrarne. Vidare: klockan så och så mycket på aftnarne vore det med god patriarkalisk ordning öfverenssgämmande att man låge i sin säng — ergo var det klart, att värdshusen skulle stängas vid den tiden, kl. 9, 10 eller 11 på qvällarne allt eftersom besagde förträffliga ordning på olika ställen bjöd. Följden blef och är på många ställen, att t. ex. en person, som varit på attonen sysselsatt med ett maktpåliggande arbete eller bevistat en teaterrepresentation, som dragit ut litet längre än Vanligt, måste gå hungrig till sängs, mångfaldiga andra dylika exempel att förtiga. Det skulle vara mindre att säga om allt detta, itall nutidens svenskar utmärkte sig för lika liten måtta i förtärandet ar starka drycker som föregående generationer; men, såsom vi nyss sagt, det slägte, man i hyperfilantro pisk välmening pålagt dylika band, kan i at seende på nykterhet lika väl som i andra afseenden mäta sig med den öfriga menskligheten. Härmed vilja vi ingalunda klandra, att man på flera ställen sökt att lägga utskänkningsröreleen i goda händer, ty uetta är verklgen af mycken vigt. Så bedriives den här i Göteborg af utskänkningsbolaget, och på ett förtjenstfullt sätt. Afven de värdshusväsdar, som stå oberoende af detta bolag, utmärka sig, så vidt vi veta, för den ordning de hålla i sina lokaler. Under sådane förhållanden och med en vaksam och human polis, tyckes det som man borde ega tillräckliga garantier för alt vänner af ordning och goda seder ej skulle i ha något att frukta. Och likväl är det fara värdt, att den lilla utvidgning, hvad tiden beträffar, af föreskrifterna i K. M:ts bränvinstörordning, som hittills egt rum här i Göteborg, kommer att bortsalla. De mera bildade klasserna, och det är hufvudsakligen de, som af denna utvidgning äro i behof, ehuru äfven andra kunna deraf begagna sig, ha nemligen kunnat på restaurationer och konditorier erhålla mat och dryck ända till kl. 12 på aftnarne (en löjlig iaskränkning har i detta afseende gjorts för Lördagarne). Men detta oskyldiga undantagstörhållande är nu på väg alt bortfalla och skall väl äfven så göra, ifall man ej i tider tänker sig för. Till ofvanstående reflexioner ha vi nem ligen blfvit föranledda af ett utslag, som nyligen at Göta hofratt afgitvits angående utskänkningen här i staden. Enligt K. M:ts ordningsstadga för rikets städer at d. 24 Mars 1868, hvilken annullerar alla andra at K. M:t icke utgitna förordningar rörande af samma stadga omfattade ärenden, ansåg poliskammaren att magistratens kungörelse at d. 17 Juni 1864, som tillät utskänvkn ng å restaurationer och schweizerier till kl. 12 på aftnarne, blifvit upphäfd, och att således bränvinstörordningens föreskrifter i detta afseende vore gällande. — EEE 42——L—— AIR AME PES — 2