Göteborgsposten – 29 november 1869, sida 1

Article Image
— —— — —— —ö—errr. i sitt nuvarande skick är oduglig på den plats, hvarå den är uppförd, den likväl alltid kommer att bibehålla sin fulla vigt vid försvaret af inloppet till Göteborg. Skulle en plan till fullständigt befästande af staden komma att uppgöras, så mäste en ombyggnad at Nya Elisborg alltid deri ingå. Men så länge ännu angelignare befästningar äro ofullbordade, kan at ekonomiska skäl fråga ej uppstå om ctt fullständigt belästande af Göteborg, huru önskvärd saken än vore. Doremot finnas redan nu tillracklga medel för att vidtaga sådana enkla betästningstörberedelser, som kunde åtminstone afvärja den skada, hvilken enskilda kryssare annars vore i stånd att tillfoga den stad, som under ett krig förmodligen kommer att utgöra den egentliga nederlagsplawsen för hela rikets import. De befästningsarbeten, chefen på grund härat föreslär, utgöras endast af några jordbatter er å ömse sidor af Göta elfs mynning, å Lilla Billingen och Rya Nabbe, bestyckade med kanoner af tillräcklig kratt att undanhålla icke bepansrade fartyg samt att förhindra fiendens utsända båtar att uppfiska och undanrödja de undervattensminor, som under krigstid blifva i tarleden utlagda. Batterierna skulle i fredstid icke förses med bestyckning och bevakning, och någon kunde då möjligen tycka att med upptorandet al dessa liksom audra likartade skansarbeten kunde uppskjutas tills dess krig inträffar. Men anleunmgen vill att särskildt dessa arbeten böra företagas i fredstid är att de för töretaget erforderliga jordämnena måste annorstädes ifrån ditsoras — en omständighet, som naturlig vis betydligt fördröjer uttörandet. Kostnaden beräknas till endast 47,000 rdr, under förutsättning att arbetet utföres af en del af kronoarbeiskårens disciplinkompani, för hvars herbergerande tillsällo torde kunna beredas å Nya Varsvet. Medlen tagas ur En-per mille sonden, som vid 1868 års slut uppgick till 64,520 rdr och som just är afsedd till militära behof i Göteborg och till stadens försvar. Vapenoch Belästningskomiten har efter en lång utförlig motivering kommit till det slut att tillstyrka, det befästningarne måtte varda anbefallda till utförande. Den enda mera väsentliga puukt, hvari komitepluralite tens åsigter skilja sig från fortifikationsgeneralens, är den att komitön förordar en bestyckning med pansarbrytande kanoner, medan for tifikationschefens plan endast afsåg försvaret mot icke bepansrade fartyg. Tvenne af komitens ledamöter, majoren frih. Leijonhufvui och kaptenen Engstrom, hafva vid betänkan det sogat reservationer. Major Leijonhusvud är af den åsigt, att det uppgifna ändamålet, eller att vi i det längsta må kunna begagna oss af Göta Elfs mynning såsom den öppna port, hvarigenom vi kunna draga till oss allt det, som vi under kriget blifva nödsakade att hemta utifrån, icke torde genom så enkia anordningar, som de föreslagna, kunna vinnas, utan att dertill fordras, bland annat, vida mera omfattande och til! följd deraf kostsammare befästningearbeten. Icke en gång det åsy!tade skyddet mot tillfälliga kryssares inträn gande i Göteborgs hamn anser frih. L. kunna vinnas endast genom de föreslagna batterierna, utan måste tjenliga spärrningsmedel tillika vid Elfmynningen anbringas för att förekomma nattlig öfverraskning och uppehålla en fram trängande fiende i elden från batterierna. Då åter dylika spärrningsmedel anbringas — fullföljer friherre Leijonhufvud — så blir batteriernas direkta ändamål endast att förhindra spärrningarnes undanrödjande och att förstöra de fartyg som dessförinnan skulle våga försöket att framtränga. sSpärrningarnes undanrödjande anser jag dock, i anseende till farledens ringa bredd böra kunna förhindras af elden från kanoner af mindre kaliber, som, utan behof at mer eller mindre permanenta befästningar till sitt skydd, så uppställas på skilda punkter af stränderna, att-de från fartyg i Elfsborgstjorden icke upptäckas och kunna koncentrera sin eld mot de båtar med arbetsmanskap, som tilläfventyrs skulle framsändas för att undanrödja spärrningarne, då deremot förstörandet af de fartyg, som dessförinnan skulle våga framtränga, säkrast torde utföras medelst undervattensminor. -Om således de föreslagna besästningarne icke skola hafva något annat ändamål än försvaret af de i alla händelser oundgängliga stängsellinierna och undervattensminorna, så anser jag dessa befästningar öfverslödiga och måhända, då de antyda en afsigt att astadkomma ett kraftigare försvar än omständigheterna medgifva, äfven skadliga. Om åter, i öfverensstämmelse med hvad i komitäns utlåtande föreslås, ifrågavarande batterier förses med pansarbrytande kanoner, på det att genom dessa, i förening med på åtskilliga punkter uppställd mörsare, fienden må tvingas till en större kraftutveckling, synes mig att sådant, i anscende till batte

29 november 1869, sida 1

Thumbnail