Göteborgsposten – 29 november 1869, sida 1

haroneten smålog och bjöd miss Beaumont farväl. Han hade sagt Honoria att klokheten förmått honom att tala om henne som en aflägsen slägting till honom, och han behöfde ej frukta att flickan skulle förråda sig eller honom genom något osörsigtigt yttrande. Sir Oswald kände sig betryckt och sorgsen då han for tillbaka till staden. Det förekom honom som, då han skildes från sin protegge, han förlorat något som var nödvändigt för hans lycka. — Jag har ej varit mer än några timmar i sällskap med henne, tänkte han, och likväl upptager hon mina tankar mer än min nevö Reginald, som under femton år af mitt lif varit föremål för så många omsorger, så stora förhoppningar. Hvad betyder allt detta? Hvad är nyckeln till denna hemlighet?