Göteborgsposten – 27 november 1869, sida 2

Om aftnarne spatsera vi i trädgården och Edmond lär mig då att känna igen blommorna på deras doft, saglarne på deras säng; ibland gå vi också på spektaklet och han kan så själfullt skildra allt hvad som föregår på scenen, att det är som om mina slutna ögon skadade alltsammans. Nu tänker jag aldrig mer på att han är ful — nu vet jag endast att han är öm och god. Farväl, goda Anna! Gläd dig åt min lycka!