Göteborgsposten – 27 november 1869, sida 2

tade vi utförandet af dylika uppdrag och för hvilken han hyste fullkomligt förtroende, hvarför han icke ansåg det behöfligt att affordra Pettersson något qvitto för emottagandet af ifrågavarande revers. Sedan nödigt utslag för reversens indrifvande å exekutiv väg erhållits från magistraten hade Pettersson öfverlemnat handlingarne till kronofogden Iledenskog, och dervid emottagit ofvannämnda diariebevis. Emellertid hade hr Clsson, sedan han gjort en större afbetalning å räntan, förmått sin syster att återkalla utmätningen och fick hr Brusewitz i uppdrag att återfordra reversen jemte utslaget af hr Hedenskog, som äfven aflemnade handlingarne till hr Brusewitz mot dennes qvitto. Af en eller annan orsak glömde dock såväl hr Hedenskog som hr Brusewitz att af Pettersson återfordra diariebeviset, hvarföre det fortfarande qvarblef i dennes ego. Hr Brusewitz upplyste för öfrigt att det aldrig varit meningen att, om beloppet blifvit af hr Claösson betalt, detsamma skulle hos hr Hedenskog lyftas af Pettersson,jutan hadeghr B. sjelf haft för afsigt att göra det. Petterssson hade endast fått i uppdrag att handlägga målet hos magistraten. På framställd fråga ville Strömberg icke förklara huru han blifvit innehafvare at diariebeviset, utan ansåg han det vara alldeles tillfyllest att han nu vore innehafvare af detsamma. Förre stadstjenaren Pettersson blef derefter tillfrågad huruvida han sjelf varit egare af meranämnda revers eller om han emottagit den af hr Brusewitz på sätt som denne berättat. På dessa frågor förklarade han sig icke vara skyldig afgifva något svaromål och ansåg det mycket förnärmande att dylika frågor kunde till honom framställas. Pettersson uppmanades derefter allvarligen att utan några undflykter bestämdt svara huruvida han af hr Brusewitz blifvit underrättad om att de exekutiva åtgärderna mot hr Claösson skulle återkallas samt att hr B. sjelf skulle afhemta handlingarne hos hr Hedenskog. Till svar härpå yttrade Pettersson att han aldrig af hr Brusewitz emottagit dylika order. Hr Hedenskog framhöll slutligen det otroliga uti, att om Pettersson verkligen varit egare af ifråavarande revers, han skulle ha låtit så lång tid förflyta utan att askordra hr H. någon redovisning för densamma. Sedan hr IIedenskog numera mnaturligtvis icke kan återlemna reversen till Pettersson yrkar Strömberg att af hr H. utfå 20,000 rdr, till hvilket belopp det utsprungliga beloppet nu vuxit. Landshöfdinge-embetet hänvisade parterna till vederbörlig domstol, då målet vore af tvistig beskaffenhet. Med anledning häraf hade Strömberg till d. 20 sistl. Oktober hos rådhusrätten uttagit ny stämning å hr Hedenskog med samma påstående som hos kgs bfhåe, hvarjemte hr Hedenskog uttagit en genstämning å Strömberg och Pettersson med yrkande att de måtte ådömas till honom återställa ifrågavarande diariebevis samt hålla honom skadeslös för hvad han tillfölje af detsamma kan komma att åläggas utbetala. Då målej i Onsdags åter förekom till behandling vid rådhusrätten blefvo flera af hr Hedenskog inkallade vittnen hörda. Öfverskultarne A. AImen och J. A. Schelin berättade att de i April månad förlidet år fått i uppdrag af magistraten att, då stadstjenaren Pettersson icke i vederbörlig ordning redovisat indrifne skatter och tillfölje deraf balans vore att befara, de hos honom måtte företaga undersökning. Då denna verkställdes befanns Pettersson endast inneha omkr. 600 rdr i kontanta penningar, ehuru han var skyldig redovisa c:a 900 rdr. Pettersson hade vid tillfället varit mycket ledsen samt bedt dem förskjuta det resterande beloppet, hvilket de äfven gjorde mot det de som säkerhet erhöllo ett par mindre reverser som P. innehade. Han hade då icke uppgifvit att han vore innehafvare af den Claössonska reversen, men omtalat att han innehade en intecknad revers å ett mindre belopp. Hr Schelin upplyste derjemte att han haft i uppdrag att göra utmätning hos Pettersson för en mindre summa, men funnit att P. var i saknad af alla tillgångar; icke heller då hade P. omnämnt att han vore egare af den omtvistade reversen. Hr Almen hade vid ett tillfälle frågat Strömberg huru han blifvit innehafvare af diariebeviset. S. hade derå svarat att han för inkassering emottagit det af en fru, hvilkens namn han dock icke ville uppgifva. I Onsdags uppträdde Pettersson såväl å Strömbergs som egna vägnar och ville icke heller nu uppgirra på hvad sätt han blifvit innehafvare af diariebeviset samt uttryckte sitt missnöje öfver att han, som vore i sin fulla rätt, blifvit behandlad af rådhusrätten på ett sätt, som allt för mycket påminde om inqvisitionens tider. Hr Brusewitzs vittnesmål jätvades af honom, emedan hr B. af sakens utgång kunde vänta nytta eller skada. Jäfvet ogillades dock af rätten, hvarför hr Brusewitz fick aflägga nytt vittnesmål, hvilket var af samma innehåll som det af honom förut afgifna. Vid tillfrågan huruvida P. ville erkänna att hr B:s vittnesmål vore öfverensstämmande med verkliga förhållandet, försökte P. som vanligt att kringgå frågan, men då han ytterligare blifvit uppmanad att bestämdt och tydligt besvara frågan, förklarade han att hvad hr B. yttrat icke vore sannt. På hr Hedenskogs fråga hvarför Pettersson på 5 års tid icke en enda gång kräft honom för ifrågavarande revers, svarade P. att han ville påminna sig hafva på senare tider 2:ne gånger sökt hr II. i detta ändamål, utan att dock träffa honom. Målet uppsköts till d. 22 nästk. December. En dålig vän. Besättningskarlen Anders Magnusson hade anmält i poliskammaren att han natten till i Måndags, då han kinesat ombord å galeasen Venus, förlorat en portmonnå med inneliggande 11 rdr, samt att han misstänkte ombord å galeasen anställde besättningskalen Erik Eriksson Hesselbom för tillgreppet. Vid anställdt förhör med Hesselbom förnekade denne all vetskap om stölden eller att han skulle begått densamma. Sedan han emellertid vid verkställd visitation uti en västficka befanns inneha jemnt samma belopp som Magnusson mistat, visade det sig dock antagligt att han vore den sannskyldige tjutven. Detta ville han likväl icke medgifva, utan hade genast en liten historia till hands, af innehåll: att Magnusson i rusigt tillstånd ifrågavarande natt kommit ombord å galeasen, h arför Hesselbom ansett det vara bäst att M. gick till hvila och hade han för detta ändamål afstätt sin koj åt vännen. På Måndags morgonen hade M. aflär nat sig från galeasen, hvarpå Hesselbom städat upp kajutan och då funnit i sin koj hoptullade en 10 rdr och en 1 rdr samt 2:ne kopparslantar, hvilka penningar han tillvaratagit för att sedermera aterlemna till Magnusson; tyvärr hade han dock icke hunnit bringa denna sin vackra afsigt till verkstallighet. För målsegarens och vittnens inkallande blef