Göteborgsposten – 25 november 1869, sida 1

—— —— — — ———— ——aep4a — ——— — — IIcart skall jag väl taga vägen? frågade hon i bitter ton. — Ilar ni ej något hem? — Hem! upprepade fickan. Jag har aldrig haft hvad gentlemen sådana som ni kalla ett hem. — Men hvart skall ni gå till natten? — Ut på fältet — till något tomt skjul, om jag kan sinna ett med olåst dörr, hvarigenom jag kan komma in. Jag har sjungit hela dagen, men har ej förtjenat tillräckligt penningar för att dermed betala ett logis. PFullmanen sken klart på flickans ansigte. Då sir Oswald vid dess silfverklara ljus betraktade henne, fann han att hon var utomordentiigt skön. — Har ni länge fört detta eländiga lefnadssätt? frågade han. — Mitt lif har varit ett långt elände, svarade gatsångerskan. — Huru länge har ni sjungit på gatorna? — Jag har under två år sjungit i landsorten, men ej alltid på gatorna. Under någon tid var jag med en kringresande trupp, men jag blef illa behandlad och lemnade den. Sedan dess har jag vandrat från den ena platsen till den andra och sjungit på gatorna under torgdagar och vid marknadstillfällen. Flickan sade detta på ett mekaniskt sorgbundet sitt, som om hon varit van att bli uppfordrad göra reda för sina förhållanden. — Och huru förtjenade ni ert uppehälle innan ni