Göteborgsposten – 25 november 1869, sida 1

. Han gick till ett af fönstron och drog tillbaka gardinen. Natten var kall, men fullmånen sken från en molnfri himmel och hvarje föremal var synligt på det breda torget. Utanför fönstren till det hus der sir Oswald satt var en balkong. Han öppnade balkongsdörren och gick ut. Han såg en qvinnogestalt med långsamma osäkra steg aflägsna sig fran hotellet. Suart såg han henne vackla och stanna, liksom om hon med möda kunnat fortsätta sin gäng. Derefter skred hon vidare ett par steg och sjönk slutligen ned på en dörrtrappa som om hon varit i yttersta grad utmattad. Han stannade ej längre på balkongen för att vidare gifva akt på henne. Inkommen i rummet, tog han sin hatt och skyndade nedför trapporna. Man höll på att stänga hotellet för natten och uppassarne stirrade förvänade på sir Oswald då han gick ut på gatan. Baroneten kundo fortfarande se den mörka qvinnogestalten i samma ställning, hvari han sett henne, då hon utmattad sjunkit ned på dörrtrappan, till hälften liggande, till hälften sittande. Sir Oswald skyndade till stället och lutade sig öfver henne. Hennes armar lågo korslagda öfver stenen, hennes hufvud hvilade på armarne. — Hvarför ligger ni der, min goda flicka? frågade sir Oswald vänligt. Någonting i den smärta gestalten sade honom att gatsångerskan var ung, ehuru han ej kunde se hennes unsigte. Hon lyftade sakta på hufvudet och såg på honom.