Göteborgsposten – 25 november 1869, sida 1

—k— ————— — nande såsom en gammal hederlig borgare uttryckte sig härom dagen, eller rättare sagdt på aftonqvisten. En vecka tidigare, eller senare, skulle underrättelsen om K. M:ts beslut rörande den kommunala rösträttens utsträckning eller inskränkning — det beror på huru man ser saken — väckt uppmärksamhet, men nu icke. Man sade helt enkelt: Ja så! Min vän hr X. blef till och med förargad derötver att den k. författningen utkom; han kan nemligen ej ängre förarga sig öfver att iden ännu icko utkommit. IIr X. är emellertid fullkomligt viss om att den kommunala andan skall taga en högre slygt, och sjelf påräknar lan att nu ändtligen blifva stadslullmäktig; hittills har han haft byräkratien och plutokratien emot sig, men snart skola begge så höra af honom och förnimma hvem de styngit hafva. Hr Y. deremot, som icke kan få i sitt hufvud att k. förordningen af d. 9 November länder honom till nytta, är benägen att antaga att den Fosterländska föreningen, med sitt ädla och menniskovänliga syftemål, är af ojemförligt större social betydelse, och han föreställer sig att den egna kraften, stärkt och lifvad på det område som Fosterländska söreningen för sig utstakat, skall åstadkomma i realiteten ett bättre resultat, än om l I : i i Il i i j några flera nya valmän infinna sig — förutsatt att de göra det — vid YÅallmän rådi f stuga. i Till motto på kallelsebrefven till ledamotskap i den fosterländska föreningen har man valt följande vackra uppmaning: Var en zod föresyn för din omgifning och dina un lerlydande! Af ditt föredöme och din moraliska inverkan beror väsentligen deras framud. Är icke detta program nästan mera storsinnadt, än den nyliberala klubbens? Utan tvifvel är det mera en kuriös än en skickelsediger företeelse, att de tre östgötaI representanterna i Andra kammaren, hrr Lönnerg, Carl Anders Larsson och Jonas Andersson, som alla hyllade den nyare politiska ekotiomiens grundsatser, blifvit ersatta af grefve i Uh. Em. Piper, jägmästaren Forssbäck ÅA dapt. Carlsund, hvilka samtlige äro starka prokektionister, men antagligen i något olika, till; och med motsatt riktning. Glefve Piper och hr Forssbäck, begge jordegare, torde böra inrangeras under kategorien: landtbruksprotektionister, hvilkas intresse går ut på hog införseltull å alla landtuannavaror — ty sädana producera de. Men skola de väl medgifva hög införseltull även på sådana artiklar som de konsumera? Kapt. Carlsund, disponenten af en stor naskinverkstad, tillhör kategorien vindustriprotektionister. Han vill ha införseltull å illa sådana artiklar som ligga inom industriens område; men vill han väl medgifva intörseltull å lefnadsmedel, hvilka derigenom skulle fördyras för hans talrika arbetare? Vill han verkligen medelst införseltull fördyra alla de rudimaterier, som också han för sin storitade sabrikation ovilkorligen måste taga s rån, på de ofantliga qvantiteterna engelska stenkol som han förbrukar? Eller vill han utes utande begagna svenska stenkol och svenska träkol? Man torde ej misstaga sig i den förutsättningen att nämnde herrar äro protektionisier jemut opp så långt som det är förenligt med deras eget intresse; men de och alla protektionister bygga på ofri grund — deras intressen äro stridiga och oförenliga, så snart de öfvergå från tal till handling. De äro också mera bullersamma än farliga. Hr Carlsund har nyligen utvecklat sina statsekonomiska åsigter vid en för honom anställd bankett i Motala. Ar berättelsen derom