Göteborgsposten – 22 november 1869, sida 2

— Och ni har ej någon id om hvart flickan tagit I vägen? frågade Harker da han slutat sin berättelse. — Ej den aflägsnaste. Hon har sprungit sin kos, det är allt hvad jag vet. i — Har hennes far begifvit sig af efter henve? j — Visst icke. Sådan är ej hans karakter. Hon har valt att sörja för sig sjelf och hennes far vill låta henne : följa sin egen smak. — oOch hennes farfar, den gamla blinde mannen? — Han har följt med henne. Det talades derefter ej vidare om fickan. : — Jag skall säga er en sak, mr Wayman, yttrade Joice. Som jag sannolikt kommer att uppehålla mig myci ket i denna stadsdel under det jag väntar på föreskrifter röraude min staekars kaptens fartyg från hans bror, kapten ! George, och ert hus anstär mig lika väl som något annat, i kan jag lika gerna taga mitt qvarter här. Jag vet att ni I har godt om rum och ni skall finna mig vara en stilla i hyresgist. I — Må göra, svarade värden hastigt. Jag är tacksam i för ert förslag. 1 Joice var försjunken i ett djupt begrundande då han i denna afton gick bort från Glada Matroseni lt i i I I — Han är en för slug räf för att så lätt bli fångad, tänkte han. Han låter mig komma in i huset, emedan han vet att jag der ej kan utforska något, huru uppmärkI sam jag än må vara. kn såden mördare som han lemnar intet spår efter sig. Om jag kunnat få rätt på flickan torde jag kuunat skrämma henne till att säga mig något;