Göteborgsposten – 19 november 1869, sida 1

des högljudda och hästiga från rummet inunder. Flickan reste sig upp, blek och darrande. Rösterna blefvo allt högljuddare och häftigare för hvarje ögonblick. Derefter blef det en strid; det hördes ett ljud af sönderslagna glas och sedan ett tungt fall, som gaf eko i huset och skakade de murkna väggarne från grunden. ktter fallet hördes ett högt rosslande och derpå ett dämpadt mummel, försigtiga hviskningar. Fönstret till Jenny Milsoms rum vetto åt vägen. Frän detta fönster kunde hon ej so något af det mörka diket eller sloden. Hon försökte öppaa dörren till sitt rum. Som hon väntade var den säkert låst. — De skulle döda mig om jag försökte träda emellan dem och deras offer, eado hon, och jag är rädd för att dö. Hon kröp till sin usla bädd och kastade sig ned, klädd som hon var. IIon drog det tunna täcket omkring sig. Tio minuter efter det hon kastat sig på bädden, vreds nyckeln om i låset och dörren öppnades sakta. Svarte Milsom tittade in i rummet. Det bleka ljuset från den gryende dagen föll på flickans ansigte. Hennes ögon voro slutna och hennes andedrägt var högljudd och regelbunden. — Hon sofver som en stock, mumlade han till någon utom dörren. Han drog sig tillbaka och stängde dörren sakta. x x kol Joice Harker gjorde sitt bästa ombord på Pizarro