Göteborgsposten – 18 november 1869, sida 2

Moller. I:sta häftet: Wallen. Fröllinge. Öringe. Sthm 1869. — Till de serier af fosterländska landskahstaflor, som på senare tider utgifvits, sluter sig denna på ett värdigt sätt. Såväl i konstnärligt som litterärt afseende eger föreliggande arbete stora förtjenster. Planscherna röja skönhetssinne i uppfattning och en öfvad hand i utförandet. En enda anmärkning af någon egentlig vigt kan här göras, nemligen med hänseende till färggifningen. Ehuru det måste erkännas, att tordringarne i detta afseende vid särgtryck ej få ställas allisor höga, kunna vi ej underlåta att bemärka det den gula tonen på Öringe är så förherrskande, att löfpartiet synes vara nä stan förvissnadt. En, om än aldrig så lätt grön ton, såsom fallet är med ÅWallen, hade åt taflan gett ännu större behag. Mindre detaljanmärkningar, som väl kunnat framletas, t. ex. att trädstammarne kunna ha varit något noggrannare studerade, förringa ej det sannt artistiska värde, som dessa taflor ega. Den bifogade texten, tre ark i folio, framställer det äldriga herresätet Wallens historia, hvilken dock ej ännu afalutats. Författaren häfdar här på ett förtjenstfullt sätt sitt anseende såsom forskare i Hallands historia och arkeologi, föremålen för hans oftia literaria emellan det praktiska lifvets bestyr. Etter en innehåällsrik och intressant framställning af forntida seder och bruk uti Halland under 16:de och 17:de seklen, med afseende särskildt föstadt vid rättsförhållandena under denna period, öfvergår törf. till biografiska skildringar af Wallens sordne egare ända från början uf 15:de årbundradet, at hvilka åtskilliga innehafi mera tramstående platser i samhället. Uti behandlingen af detta sitt ämne ådagalägger fört. en Sakkänne!om, hvilken vittnar om en outtröttlig flit i uppsökandet och en kritisk noggrannbet vid begagnande af säväl insom utländska källor. Om det ock måste medgifvag, att den beskrifvande texten ej har slägttycke med dem, som pläga åtsölja planschverk, utan är klädd i en något tyngre rustning, är detta förhållande dock i stor mån betingadt af den strängare vetenskapligheten i innehållet och den i minsta detaljer framgående historiska skildringen — omständigheter, som åt arbetet gitva ett högre och varaktigare värde än det som de med lätt hand utkastade skizzerna kunna tillvinna sig. Planschverket utgifves i fem häften, hvartdera innehållande tre vyer. Boklådspriset, bestämdt till 15 rdr, är beräknadt endast med afseende till planschernas antal, enär texten, som kommer att omfatta alla taflorna, fortlöper i obestämdt arktal. Nästa hätte, som utgifves i början af nästa är, lärer komma att innenälla Gåsevadholm, Rossared och IIellerup. Åfven i det afseendet, att säväl teckningar som litogralier äro inhemska produkter, utgör arbetet en prydnad för vår lit.eratur. Dess typografiska del hedrar Gernandtska olficinen i Halmstad. Oaktadt vi ej annu sett arbetet annonseradt, lärer det redan ega en större spridning, hvaraf det i alla hänseenden gör sig förtjent. Svenska fartyg i kustfart i Norge. Tidningen Bergensposten förordar, att bestämmelserna i norska lagen at d. 17 Juni d. å., nvilkens 8 14 medgifver svenska sartygs användning i den norska kusttarten lika med norska, måtte genom provisorisk anordning genast sattas i kralt. Redan förra året visade det sig — säger bladet — hvad Bergen vidkommer, vara till skada för vår handel, att svenska angfartyg ej kunde begagnas i norsk kustfart, och i dessa dagar röner man detsamma, och det är i så mycket högre grad, som tidpunkten för den nya lagens trädande i kraft ligger sa nära: Önskan att få njuta godt af en förändring i det bestående blir i detta som i andra fall liksom större i mån som vändpunkten närmar sig. IIvad Bergen angår, tinns dock, som redan antydts, en mera reel grund att önska, att den nya bestämmelsen snart må träda i kratt, och denna grund har så stor betydelse, att det vore ganska rimligt, om handelsklassen toge mått och steg för att utverka en k. provisorisk anordning, hvilken anteciperade det nya stadgandet om svenskarnes fria kustfart i Norge. Storsilltisket i Nordland har nemligen nu börjat, men tangstens transport hit till Bergen, som är varans mutvudmarknad, blir genom brist pa billiga och snabba transportmedel dels tördyrad, dels omöjliggjord. Om sillhandlarne redan nu kunde betrakta ue snabba svenska angsartygen. skulle det vara till stor fördel ej blott för vår handel, utan isynnerhet för de nordundske siskrarne, som derigenom skulle vinna större afsättning och jemförelsevis bättre priser. Förra aret voro omständigheterna litet gynnsammare, men äfven då kändes bristen på billig transport genom angsartyg. De göteborgska. mycket praktiskt inrättade angartygen, som senare på aret gingo till Östersjön med exportvaran, voro just sadana fartyg, som nu skulle kunna göra ypperlig tjenst i frakttarten fran Nordand till Bergen, men de ännu gällande lagbestammelserna om svenska fartyg förbjuda oss att draga nytta ar denna tjenst. Man har visst den utvägen att köpa cborgska ångbatar, och man lär i dess dagar vara betankt på denna utväg, men det blir dock alltid ett alltför dyrt medel att köpa allt det lastutrynume, som man blott under den bråda sisketiden behöfver. En stor lättnad skall det derför blifva för vår silltrasik, när den nya lagen träder i kraft, och det är en fråga, om ej handelsklassen borde söka erhålla denna lattnad nu strax.