Göteborgsposten – 18 november 1869, sida 2

Flickan gick in i ett annat rum och återvände snart med en anrättning, sådan mr Milsoms visthus kunde medgifva. IIvarthelst hon gick följde sjömannens blickar henne fulla af medlidande och kärlek. Han var säker på att den råc Milsom behandlade henne illa, och han tänkte med tillfredsställelse på att han ej sästat afseende vid Joice Harkers varningar och att han skulfat sig inträde i Milsoms hem. Han njöt vid tanken på att han skulle rädda denna alskliga hjelplösa varelse. Han visste ingenting om henne utom att hon var skön, utan vänner, illa behandlad, men han beslöt dock att taga henne derifrån och gifta sig med hence. Det foll honom ej in att tänka på om hon skulle besvara hans kärlek eller vara tacksam för hans uppoffring. Han tänkte endast på hennes olyckliga ställning och att han var bestämd att rädda henne. Supön framsattes på bordet och de tre männen satte sig ned. Valentine skulle ha väntat tills hans värds dotter sutte sig, men hon hade ej framlagt något kuvert för sig och det var tydligt att hon ej skulle komma att dellaga 1 måltiden. — Du kan gå till sängs nu, sade Milsom. Vi skola muntra oss i natt och du skulle endast vara i vägen. Hvar är den gamle? — IIan har gått till sängs. — Godt, och ju förr du följer hans exempel desto bättre. Godnatt! Flickan svarade honom ej. Hon såg några ögonblick 8 på honom med en allvarsam, frågande blick, hvilken tyck